Idag firade vi vår elvaåring. Lite sent, då han fyllde i somras, men hösten har inte riktigt varit som den brukar. Idag blev det i alla fall hamburgare och bio med några kompisar och brorsan. När alla väl fått mat, lotsats vidare till bion och fått de snacks de vill ha var det dags för Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Jag har tänkt läsa boken hur länge som helst, men nu blev det istället filmen som vann. Det var inte så dumt det heller.
Berättelsen om Jakob som mister sin farfar och sedan beger sig på jakt efter barnhemmet där farfadern bodde som barn. De besynnerliga barnen är mer eller mindre annorlunda och det är riktigt häftigt att få lära känna dem. Vi var på bio med ett gäng tio- och elvaåringar och det var ibland på gränsen till för läskigt. Alla tyckte dock om filmen och jag hoppas att inte för många kommer att drömma mardrömmar om hjärtan och uttryckta ögon.
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är dock inte bara en läskig film, utan också en väldigt vacker sådan. Egentligen tycker jag mest om de scener som utspelar sig på själva barnhemmet, där barnen visserligen är underliga, men där inget superhemskt händer dem.
Skådespelarna är riktigt bra, barn som vuxna. Judi Dench är alltid bra, Morgan Freeman lyckas vara riktigt obehaglig och Asa Butterfield som spelar Jacob är ett riktigt fynd. Nu blir jag ännu mer sugen på att läsa Ransom Riggs böcker. Förutom Miss Peregrines hem för besynnerliga barn finns Spökstaden och Själarnas bibliotek.