Vem är du i Mumindalen, frågar Lyran och just idag (och ganska många andra dagar) önskar jag att jag vore den lugna och blida Muminmamman i sitt husliga förkläde. Det är jag inte. Humöret har jag istället efter Lilla My, men trots att jag identifierar mig en del med henne, tycker jag att hon är lite väl elak. Jag kan visserligen också vara väldigt frispråkig och kanske väl vass ibland, så kanske ändå.
Jag gjorde samma test som Lyran och det visade att jag är Sniff. En social saksamlare som gärna umgås med vänner. Nära till känslor och snabbt rastlös. Det ligger lite i det, men jag har också ett stort behov av att vara ensam och skulle gärna sova hela vintern som muminfamiljen gör. Lite coolt hade det också varit att vakna ensam på vintern, som Mumintrollet gör, men Muminpappans båtäventyr klarar jag mig utan. Jag är lite som Sniff, som backar om det blir för mycket spänning. Jag är både för feg och för bekväm för de riktiga äventyren. En blanding av Sniff och Lilla My får det bli. Lilla Sniff kanske?
Jag får väl köpa mig en mugg med Sniff för de dagar jag inte är så arg på världen att min mugg med Lilla My får stå kvar i skåpet.
skönt för barnen att deras mor inte är perfekt ♥
Det är ju det där med husligheten som ställer till det. Jag har aldrig haft förkläde annat än i tjänsten.
Jag kan vara väldigt huslig. Känner väldigt sällan för det dock …
Vill bara utmana lite men är det verkligen så att du vill vara mer som muminmammas eller är det snarare så att alla andra tex barnen, partnern, morfarföräldrar, andra mammor, skola/förskola och samhället i stort som vill att mammor ska vara som muminmamman? så är det i allafall för mig. Min partner hade under en lång period muminpappan som sin stora förebild och efter att vi fick barn även en förväntan att jag skulle ta muminmammarollen, trots att vi har likvärdig utbildning och yrken. Har man muminpappan som förebild så är det kanske läge att skippa familj helt.
Jo, det ligger något i det. Fick till exempel senaste i måndags ett spel på skolan som alltid ringer mig om det är något, trots att ungarna har två föräldrar. Väldigt vanligt att kraven från omgivningen ser ut så tyvärr.