Monstret i natten

Monstret i natten av Mats Strandberg, men fina illustrationer av Sofia Falkenhem är en lagom läskig historia för barn mellan 6 och 9. Kanske mer 6 än 9 tänker jag, men en bra bok att läsa och samtala kring i år 1 eller 2 i skolan.

Monstret i natten är den första boken i serien om Frank Steen, som är med om något märkligt på sin nionde födelsedag. Att ingen av hans inbjudna klasskompisar kommer tillhör inte det märkliga dock, det har Frank räknat med. Han ville inte ens att mamma skulle bjuda alla. Frank är ensam och annorlunda. När grannens hund biter honom i fingret blir han ännu mer udda. När natten kommer förvandlas han nämligen till ett monster. Päls växer ut på hans kropp och han får en svans.

Monstret Frank ger sig ut i natten och lyckas skrämma upp folk ordentligt. Detta trots att han faktiskt inte är farlig alls. Han vill bara hälsa på människor och önskar att de ska klia honom mellan öronen eller på magen. Ändå skräms de av hans utseende. Det är riskfyllt att springa omkring som ett monster om nätterna, men Monstret Frank hittar snart vänner som även de lever på nätterna. De träffas på det lokala biblioteket och helt plötsligt har Frank blivit en del av en gemenskap.

Mats Strandberg är så bra på att blanda skräck med vardagsskildringar. Monstret i natten är en klassisk berättelse om ett ensamt barn, som får nya vänner på ett ovanligt sätt. Frank är fortfarande ensam på dagarna, men på nätterna är han det inte längre. Visst blir han ett monster och visst medför det vissa problem, men mest är det ganska positivt. Det finns massor att prata om kring vänskap, mobbing, rädslor och att vara annorlunda. Frank vill inte alls skrämmas, men ändå blir människor rädda bara av att titta på honom. Är det inte så att vissa personers utseenden får oss att bli rädda, trots att vi egentligen inte vet någonting om dem? Det är ett aktuellt tema som det definitivt kan pratas mycket om. Ensamkommande flyktingbarn, kvinnor i slöja, listan kan göras lång.

Jag hoppas att många föräldrar och lärare läser den här boken för barnen i sin närhet och att de pratar om mer än att någon bokstavligen blir ett monster . Det är en perfekt bok att dialogläsa, dvs läsa och prata om, då det dels är så fina bilder och dels har ett starkt innehåll. Jag önskar att mina barn varit lite yngre, då hade jag definitivt läst böckerna om Frank för dem och jag är säker på att vi gjort det många, många gånger.

Extra plus också för ugglorna och Twin Peaks-referensen. Jag gillar när barnböcker flirtar med de vuxna och samtidigt roar barnen.