Är det så att bloggen snart är ett minne blott, att det bara är bloggare som läser varandras inlägg och att det faktum att många får recensionsexemplar och därför läser nästan samma böcker skrämmer bort läsarna? Jag har själv funderat i de banorna måste jag säga. Om jag själv läst en ny bok gillar jag också att läsa om den, men är det så att jag inte läst får jag istället undvika bokbloggar ett tag. Men varför bloggar jag egentligen och vilka tror jag läser det jag skriver?
Jag har sett svar på Bokblommas fråga hos Lyran och Feministbiblioteket. Så här tänker och tror jag.
När jag började blogga i januari 2009 dök det upp nya bokbloggar hela tiden och jag läste väldigt många av dem. Från början gömde jag mig bakom ett alias och ingen visste vem jag var. Inte heller visste någon i min närhet att jag skrev om böcker. På Bokmässan samma år visste jag att andra bloggare fanns där, men jag vågade inte ta kontakt med någon. Året efter däremot träffade jag många av dem och flera bokbloggar är nu riktigt goda vänner som är väldigt viktiga för mig. De senaste åren har människorna varit viktigare än bloggen måste jag erkänna. Fortfarande tycker jag att det är kul när många läsare hittar hit och det gör de ofta då jag skriver något som kan kopplas till läsning i skolan. Det är då jag når utanför den vanliga läsekretsen av bokälskare som inte befinner sig i skolan.
Det som var en läsdagbok med väldigt få läsare är nu en stor del av mitt liv. Däremot har mycket av diskussionerna flyttat från bloggarna till Facebook och andra sociala medier. Det är lite synd på ett sätt, då de långa bloggtexterna inte längre är så viktiga, utan de snabba och korta. Missförstå mig rätt, ögonblickbilderna är också viktiga, men jag gillar bloggare som gör mer än att skriva kort om böcker de läst. Det ger mig väldigt lite att läsa en text som till större delen är klippt från förlagets sida, med en väldigt kort kommentar. Faktiskt har jag också svårt att förstå hur förlagen ens kan skicka recensionsböcker till bloggare som knappt producerar egna texter.
Det finns så otroligt många bra bloggare som skriver texter om aktuella böcker med hög kvalitet och intressanta infallsvinklar. Att läsa samma baksidestext på blogg efter blogg ger inte mig som läsare någonting och det är också då jag tröttnar på böcker innan jag ens läst dem. Jag tror inte att förlagen tjänar på att skicka ut recensionsex om resultatet inte blir mer än ett copy-paste-inlägg. Snarare tvärt om. Bokblomma resonerar kring detsamma i sitt inlägg och jag håller med henne om att det är vettigt att vara restriktiv med att ta emot recensionsexemplar. Fortfarande läser jag det jag vill, men faktiskt är det ibland roligt när det dyker upp oväntade böcker, som också kan bli oväntade favoriter. Det är en ständig balansgång.
Det här är säker jag också funderar över, och håller med om att de korta texterna känns tråkiga, samtidigt som många verkar föredra dem. Många bloggar blir ju rätt så enformiga och lika då alla skriver om samma, även om en själv gillar att läsa om böcker en läst. Jag skulle hoppas att fler utanför bloggosfären skulle läsa, men tycker ändå det är kul med den lilla bubbla bokbloggarna skapat 🙂
Egentligen är det nog inte längden på texterna det handlar om, en kort text kan vara minst lika givande som en lång. Det är mer likriktningen som jag tycker är tråkig. Att du nästan hittar samma text på många bloggar, med endast några få ord i omdöme som skiljer texterna åt.
Håller med om detta med baksidetexter. Förstår poängen, att man vill skriva omdöme istället för om handlingen. Men vad man väljer att lyfta fram i handlingen är ju också en del av omdömet. Ibland tycker jag att baksidetexterna inte alls ger en rättvis bild av innehållet, eller så speglar det inte alls min upplevelse av boken. Och det är ju min upplevelse som bör stå i centrum på min blogg. Dessutom är det ju urbota tråkigt, som du skriver att läsa samma text om och om igen.
Sedan är det ju så att människorna blir mer och mer viktiga. På gott skulle jag säga 😉
från trädgårdsblogg till bokblogg var inte steget stort.
Nej, det kan jag tro. Önskar att jag hade en trädgård. När den är klar får jag kanske byta nisch.
en trädgård och en boksamling blir aldrig ”klara”
Så sant, så sant. Jag har dock inte mer än en byggarbetsplats som trädgård än så länge, men i sommar kanske det blir i alla fall gräsmatta och en och annan buske.
Hej! Jag bokbloggar inte själv (fast ibland blir jag sugen på att börja!) och är inte heller litteraturvetare, endast väldigt glad i att läsa! Så vi är i alla fall några fler än ni som bloggar själva som läser:). Jag håller med i det du skriver, för att en bokblogg ska bli intressant för mig krävs något mer innehåll än bara en sammanfattning av bokens handling med efterföljande kort kommentar. Det är därför din blogg är en av mina favoriter! Jag läser egentligen mest din blogg och Helena Dahlgrens Dark Places, förr var det många fler. Jag gillar dina politiska inlägg, dina recensioner som väver in intressanta tankar och analyser och även dina inlägg om skolan. Jag jobbar inte i skolvärlden själv men det är kul att läsa om din roll som lärare och läromedelsförfattare. Extra kul var det när jag efter ett tag upptäckte att du undervisar på min gamla skola och att du bor utanför Göteborg:). Du har en personlig bokblogg som jag lär mig så mycket av och det är jag så tacksam för!!
Tack för väldigt fina ord! Jag tycker absolut att du ska börja bokblogga. Det är en väldigt trevlig värld, även om just det här inlägget kanske kan låta lite överlägset och elakt egentligen. Det är inte min mening. Jag vill egentligen bara att de bra bokbloggarna ska uppgraderas, för det finns en hel del kunskap hos bokbloggare. Helena är ett utmärkt exempel!