I veckans utmaningsinlägg på Kulturkollo skriver Viktoria bland annat om filmen Tea with Mussolini, som jag har ett svagt minne av att jag sett och tyckt om. Inte så konstigt att jag då kom att tänka på en riktigt bra bok som jag läste för 16 år sedan, som heter Lunch with Mussolini.
Jag och maken hittade den i en affär med begagnade böcker under en resa. Det är mycket troligt att det var i Australien, då författaren Derek Hansen kommer därifrån, men det kan också ha varit i Nya Zealand. Hur som helst så pratar vi ofta om den ibland, trots att det gått så många år sedan vi läste den. Jag minns den egentligen bara väldigt svagt, men jag minns känslan av den. Boken handlar om en avrättning i en italiensk by under andra världskriget och hur en dotter till en av offren söker upp en av de skyldiga femtio år senare.
Faktiskt har jag inte läst fler böcker av Derek Hansen, men han verkar ha skrivit ett gäng. Bland annat är Lunch with Mussolini inte den enda lunchboken. Han har också gett ut Lunch with the Generals och Lunch with the Stationmaster, men de verkar inte höra ihop mer än att den senare också utspelar sig under andra världskriget.
Det är fint det där, att en boks känsla kan stanna kvar hos en så mycket längre än resten.