Dags för månadens andra bok, en bok som jag tycker är helt fantastiskt bra, nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Egentligen kunde jag tagit vilken som av hennes böcker, men det här är den första jag läste och en bok som jag lärde mig mycket av. Visst visste jag att Biafra funnits, men jag visste väldigt lite om vad som egentligen hände i landet som var självständigt under en väldigt begränsad period. Och ja, jag vet att det är en skönlitterär bok, men även skönlitteratur kan vara lärorik.
För mig är 
Chimamanda Ngozi Adichie en av de viktigaste unga författarna just nu. Världen behöver smarta, frispråkiga författare och hon är just en sådan. Hon inte bara skriver bra, utan sprider också kunskap och åsikter som många behöver höra. Jag minns då jag lyssnade på henne i Göteborg inför premiären av filmatisering av En halv gul sol på Göteborgs Internationella Filmfestival. Då hade hennes bok We should all be feminists just kommit ut och det fanns en del upprörda herrar i publiken. Hon ägde dem totalt och det var härligt att bevittna.
För att vi etnocentriska européer ska börja bry oss om den värld som finns bortom oss behövs författare som kan nå oss med sina historier. Chimamanda Ngozi Adichie är en sådan författare och jag hoppas att det snart är dags för en ny bok.
(en bok jag ser oläst där i hyllan 🙂 )
Den har jag oläst i hyllan. Jag tror säkert att den är bra så någon gång så ska jag ta och läsa den också! Är den lätt att komma in i?
Helt ärligt kommer jag inte ihåg hur den var i början, men hennes böcker brukar inte vara svårlästa.
Låter spännande! Jag minns nyhetssändningarna från min barndom. Där nämndes kriget i Biafra och det var nog första gången bilden av svältande barn kom in direkt i de svenska vardagsrummen.