Idag blir det en klassiker, en svensk sådan. En genre som är populär just nu är dystopier, en genre som också var stor kring andra världskriget. Karin Boyes Kallocain publicerades 1940 och rädslan för det totalitära samhället, som existerade i bland annat Nazityskland, 
är påtaglig. Så också kritiken mot detsamma. Senaste pocketupplagan av Kallocain gavs ut i år av Lindelöws Bokförlag och innehåller extramaterial i form av brev som Karin Boye skrev i samband med utgivningen, två av hennes dikter, illustrationer av Roj Friberg konst och en essä av litteraturvetaren Barbro Gustafsson Rosenqvist.
Ofta är det George Orwells 1984 som lyfts fram som den största dystopin från tidsperioden, men Boyes verk är både tidigare och för mig mer välskriven och spännande. Framtiden hos Boye placeras också längre fram, vilket undertiteln ”roman från 2000-talet” berättar. Historien om Leo Kall och det sanningsserum han utvecklat är fortfarande väldigt aktuell.
Kallocain blev Karin Boyes sista bok och också hennes mest kända. Det är ett stort verk i den svenska litteraturhistorien och även om jag kanske håller hennes dikter än högre, tycker jag att detta är en bok som är riktigt bra att läsa i skolan.
Det där är en sådan bok som jag inser att jag måste läsa!
Jag läste den ganska nyss och det är jag glad för. Har använt dystopier mycket på gymnasiet och Kallocain är populär.