Bekväma lärare använder ungdomsböcker

Nej, det är inte jag som är skyldig till rubriken, utan en trådstartare i en lärargrupp i Facebook. Det stod mer i inlägget, som att Bob Dylans tal fick skribenten att tänka på alla klassiker som våra elever borde få läsa. Inget konstigt det. Klassiker (hur dessa nu ska definieras), när de är valda med omsorg, är bra läsning. Därefter kom dock ett konstaterande som gjorde mig arg och faktiskt lite mörkrädd. Jag citerar:

Ungdomsböcker idag är så självcentrerade och inriktade på problem och martyrskap och den litteraturen begränsar och snävar in mer än den utvecklar. Samtidigt kan det ju vara väldigt bekvämt att använda sig av den som vuxen i skolan, det kan jag förstå. Den kräver ju inte så mycket intellektuellt tankearbete vare sig från elev eller lärare.

Finn hundra fel. Några är uppenbara.

Ungdomsböcker är självcentrerade. Kanske. Styrkan med en bra ungdomsbok är att läsaren kan få vägledning i att hantera sitt liv och sin omgivning. Det är så bra litteratur fungerar, oavsett om den är skriven för unga eller vuxna. Saken är också den att ungdomsböcker inte sällan har ett väldigt aktuellt och dessutom inkluderande syn på samhället. När det kommer till kön, sexualitet och även klass, finns mycket att finna i ungdomslitteraturen, som klassiker inte kan erbjuda. Att en bok är skriven för ungdomar och handlar om ungdomar behöver alltså inte betyda att den är självcentrerad. Inte mer än August Strindbergs eller Ernest Hemingways böcker i alla fall.

Ungdomsböcker är inriktade på problem. Kanske. Det är många böcker, även klassiker. Ett problem behövs för att handlingen ska drivas framåt. Nu tror jag att skribenten menar undomsproblem, som psykiskt ohälsa, kärleksbekymmer, viktnoja, identitetsproblematik, föräldrakonflikter eller skolrelaterade problem med lärare eller till och med mobbing. Problem som många unga funderar kring och att få bekräftat att de inte är ensamma är en fantastisk sak läsning ger. Det är så bra litteratur fungerar, oavsett om den är skriven för unga eller vuxna.

Ungdomsböcker är inriktade på martyrskap. Hej Främlingen och Brott och straff. Martyrskapet är vanligt i litteraturen. Jag kan hålla med om att det kan kännas lite uttjatat, men jag kan inte hålla med om att ungdomsböcker skulle innehålla en högre dos martyrskap än annan litteratur.

Ungdomslitteratur snävar in och begränsar mer än den utvecklar. Det är nu jag börjar bli irriterad på riktigt och dessutom börjar ifrågasätta om skribenten (som dessutom arbetar på grundskolan) har läst några ungdomsböcker över huvud taget de senaste sisådär 15 åren. Det har hänt massor med genren och att ens bunta ihop alla dessa olika böcker för ungdomar är i sig galen. Det är som att säga att 50 shades of Gray och Aftonland är samma sak. Båda är böcker för vuxna skrivna av kvinnor om bland annat sexualitet och identitet. Same, same, eller hur? Inte? Är det inte okej att säga att alla vuxenböcker är samma? Självklart inte. Tänk då ett varv eller två till när det kommer till ungdomsböcker.

Lärare använder ungdomsböcker i undervisningen för att det är bekvämt. Jisses. Jag kan hålla med om att den som fortfarande låter sina elever läsa Ondskan, Sandor slash Ida eller I taket lyser stjärnorna eller annan mer eller mindre utsliten klassuppsättning, utan att reflektera över varför möjligen gör det av bekvämlighet. Ondskan är förvisso en vuxenbok och kanske också en klassiker, men jag förstår verkligen inte vad den har i skolan att göra 2016. Att den lärare som, efter att själv ha läst en rad nya ungdomsböcker, gör ett medvetet val att eleverna ska läsa någon av dessa, skulle göra det av bekvämlighet visar både på okunnighet om ungdomsböcker och brist på respekt för kollegor. I grundskolan är en av de viktigaste uppgifterna att få eleverna att läsa och att fortsätta att göra det. Det innebär att vissa böcker kanske lämpar sig bättre som boktips att läsa hemma, men också att böcker som är relevanta att diskutera tillsammans har en självklar plats i undervisningen även om de råkar vara skrivna för unga.

Ungdomsboken kräver inte så mycket intellektuell tankeverksamhet vare sig från elev eller lärare. Hoppla. Det är nu jag blir ganska säker på att skribenten inte läst speciellt många ungdomsböcker. Mina ettor har just läst När hundarna kommer och reflekterat kring ondska, om det är möjligt att skilja en persons och hens handlingar, hur någon kan begå hemska övergrepp och ändå vara en ganska vanlig person, om ondska är något objektivt eller subjektivt. Boken Jag, En ger möjlighet till diskussioner om sexualitet och identitet, samt vilken betydelse kroppen egentligen har för att forma sin person. Den kan med fördel samläsas med Om jag var din tjej, där huvudpersonen faktiskt bytt ut sin biologiska kropp och först nu blivit sig själv. Listan kan göras hur lång som helst. Här finns en rad böcker skrivna för unga, som alla kräver intellektuell tankeverksamhet. Mycket dessutom. Att säga något annat visar att man tror att det måste vara en död, vit gubbe som skrivit en bok för att den ska vara fin nog. En så begränsad syn på litteratur är bekväm om någon.

Foto: Kaboompics