Julen närmar sig med stormsteg och idag blir det en av mina favoritklassiker av en av mina favoritförfattare, nämligen Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Berättelsen om Arvid och Lydia, som älskade varandra, men inte gifte sig med varandra. När de träffas igen blir de någon slags par, trots att de båda är gifta. Jag har läst Den allvarsamma leken många gånger, senast 2012 och jag upptäcker nya saker och perspektiv för varje läsning. Troligen handlar det om vem jag är när jag läser. Senast funderade jag mycket kring Arvids yrkesval, han blir ju musikrecensent istället för lärare och så tänkte jag en del kring äktenskap och otrohet. När jag läste den för första gången såg jag bara det vackra i kärleken mellan Arvid och Lydia, men faktiskt var den inte lika vacker nu. Framför allt undrade jag om Lydia verkligen var värd allt.
Söderbergs språk är något utöver det vanliga och det gör honom till en av våra riktigt stora författare. Han citeras flitigt och det förstår jag. Många noveller är fina och Doktor Glas är fantastisk. Jag tycker dock att Den allvarsamma leken slår allt annat han skrivit. Av det jag läst då.
Jag började läsa biografin om Hjalmar Söderberg och hans fru med titeln Märta och Hjalmar Söderberg: En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin, men var tvungen att sluta. Jag var inte redo för den inte så positiva bilden av en favoritgubbe. Han verkade vara en riktigt egoistisk skit, men skriva kunde han.