Åter till en Nobelpristagare och en resa till ett Sydafrika i sönderfall. Onåd av J.M. Coetzee är en av de få böcker jag läst och älskat innan författaren som skrivit den fått Nobelpriset. Jag minns hur jag satte på tv:n i klassrummet och hur glad jag blev när han fick priset.
Onåd är en brutal och stark roman om en universitetsprofessor i Kapstaden, som har ett förhållande med en student varvid skolledningen kräver en offentlig ursäkt. David, som professorn heter, vägrar. För att hämta sig beger han sig till sin dotter Lucy och på hennes farm finner han någon slags frid. När dottern råkar ut för något fruktansvärt blir livet upp- och ner igen.
Egentligen minns jag inte mycket av Onåd. Det var länge sedan jag läste den. Det jag minns är det rejäla knytnävsslag i magen som boken ger. Så bra och så hemskt. Jag har läst annat av Coetzee efteråt och är fortsatt imponerad av hans sätt att skriva.
Det är något med Coetzee som jag inte förstår. Jag uppfattade hans språk som väldigt klart och luftigt, vilket gav mig en bra känsla. Få författare har så stark inverkan på mig.
Jag tycker mycket om det han skriver. Få ord, men stora känslor. Vad är det du känner att du inte förstår?