Någon barnbok måste ändå få plats i denna lista med kanonböcker och mitt val föll på en gammal favorit, nämligen Mio min Mio av Astrid Lindgren. Anledningen till att det blev just den boken från denna gigant är att jag tycker att den är mest före sin tid, vilket gör att den håller fint än idag. Visst är Pippi charmig och visst är landsbugdsromatiken i Bullerbyn fin, det är utan tvekan så. Jag älskar också Emils bus och kanske ännu mer hans goda hjärta, som också finns hos många andra av Lindgrens karaktärer.
Boken Mio min Mio handlar om Bo Vilhelm Olsson, som försvinner från en park i Stockholm, väldigt tragiskt egentligen. Vi vet att han kommer till sin riktiga pappa, konungen i ett land långt borta, men hans fosterföräldrar, hur hemska de än må vara, vet ju inte vad han tar vägen.
Just detta bekymrar sig ingen speciellt mycket om, utan istället handlar boken om hur Mio och hans vän Jum-Jum räddar barnen som blivit förvandlade till fåglar av den onde Riddar Kato. Hans hjärta av sten verkar ha smittat av sig på många i världen 2016 och något som gör Lindgren så stor är hennes orubbliga tro på godheten.
För några veckor sedan lyftes Astrid Lindgren fram som en av Jimmie Åkessons favorit. Många blev upprörda över att han då ”tog” vår fina sagotant och gjorde henne till Sverigedemokrat. Själv är jag ganska glad över att Åkesson läser Lindgren. Jag hoppas att han tar åt sig lite av hennes budskap när han ändå håller på. Jag är nämligen helt säker på att hon hade dragit honom i örat om hon levat. Det är hennes barnbarn också säker på.