Gott nytt år önskar jag er alla med en pjäs som har den passande titeln Lång dags färd mot natt. Författaren Eugene O’Neill tilldelades Nobelpriset i litteratur 1936, men då hade just den pjäsen inte skrivits ännu. Handlingen i Lång dags färd mot natt utspelar sig, precis som titeln antyder, under en dag i augusti 1912. Vi får lära känna familjen Tyrone, en familj i sönderfall. Jag har läst pjäsen flera gånger, sett den på Stadsteatern i Göteborg och dessutom lyssnat på radioteatern. När pjäsen hade urpremiär på Dramaten 1956 spelade Jarl Kulle den yngre sonen Edmund. 1988 spelade han istället fadern James Tyrone Sr.
Jag vet egentligen inte vad det är som fascinerar mig med just Lång dags färd mot natt, men jag brukar tycka om berättelser som utspelar sig under kort tid. Just den här följer det franskklassisistiska dramats tre enheter, med ett rum, en kort tid och en handling. Lite som händer på ytan, men mycket inom karaktärerna. Det bedrägliga lugnet fascinerar och jag skulle gärna både läsa om och se Eugene O´Neills pjäs igen.
Med detta är listan med kanonböcker i december komplett. Det har varit svåra val och självklart finns det en mängd bra böcker som inte kommit med på listan. Kanske ger jag mina kanonböcker en månad till under 2017.
Åh, jag har den stående oläst i hyllan, kanske dags att läsa den nästa år?
Det är speciellt att läsa en pjäs, men jag gillar den mycket!