Dags för årets första omgång av veckans ord, som idag börjar på V.
När Lady och Lufsen får barn döps en valp till Ludde. Han är en busig valp, som jag tyckte om som barn. Nu blir jag mest irriterad på att han som kille är lik pappa till uteendet och dessutom får busa, medan hans systrar är snälla, söta och liknar sin mamma.
Förtvivlade människor av Paula Fox handlar om en ganska vanlig man och en lika vanlig kvinna. Däremot verkar de ha ett liv de är ovanligt missnöjda med.
Något som gör mig vansinnig är hur kvinnor behandlas i vårt samhälle, som vi säger är så himla jämställt. I små portioner läser jag Katarina Wennstams Flickan och skammen och svordomarna duggar tätt.
En bok fylld av vemod är Fredrik Backmans kortroman And every morning the way home gets longer and longer.
Alla behöver en riktig vän, men i Avskedsfesten av Anna Fredriksson förlorar Rebecca sina gamla vänner efter en skilsmässa. De säger det inte rätt ut, men på Facebook allt de gör utan henne. Att inte vara en del av ett par gör att hon inte längre räknas.
Jag har aldrig tänkt på den genuskopplingen när det gäller Ludde och hans systrar, men nu när du säger det så är det ju faktiskt så.
vanliga människor är ganska vanliga
Sant! Vad som nu är en vanlig människa.
Jag har för mig att Brian i Life of Brian ropar till folkmassan: ”Vi är alla olika!” varpå någon ropar tillbaka: ”Inte jag!”
Det är en bra film! Eller var i alla fall. Undra om den håller fortfarande?!