Ibland känner jag att jag håller på att tappa hoppet fullständigt om mänskligheten. I USA har de valt en total pajas till president. En man som inte drar sig för någonting och senast igår bar sig otroligt omoget åt på en presskonferensen. Dagen innan var det, förvisso ganska skarp men inte obefogad, kritik från Meryl Streep som fick honom att gå igång. Snart tar han makten i ett av världens mest inflytelserikaste länder.
I Sverige anklagar SD SMHI för att sprida skrämselpropaganda om klimathotet (de tror väl också att hen är en granne med SUV), men de protesterar knappast när författaren Katerina Janouch (som jag redan slutat läsa) sitter i tjeckisk tv och sprider en massa lögner om Sverige. ”Vi får inte diskutera invandring” heter det, trots att det är det enda som diskuteras och det som ges som förklaringsmodell till alla möjliga och omöjliga problem. Kanske är de även ansvariga för att klimatet flippat ur fullständigt, eller förresten det kan de ju faktiskt inte vara då klimatet mår finfint. När världen är som den är gäller det att hitta ljusen i mörkret. Viktor Banke är definitivt ett ljus.
Jag har följt Viktor Banke ett tag i media och på Twitter. Han är målsägarbiträde anställd på Advokatbyrån Tomas Bodströms och arbetar bland annat med Mirationsrätt. I en värld som håller på att gå sönder fullständigt bidrar han med en balanserad syn på situationen för t.ex. asylsökande. Hans erfarenheter gör honom trovärdig och hans vilja att alltid föra fram den enskilda människans rättigheter ger mig hopp.
I vår debuterar Banke som författare på Norstedts med boken Andrum, som har underrubriken Om stölden av en flyktingkris och om de bestulna. Informationstexten lyfter fram det som konstigt nog ofta glöms bort, nämligen att flyktingkrisen handlar om människor som upplevt krig, extremism och/eller förtryck och nu flytt från det. Just nu är mer än 60 miljoner människor på flykt i världen och det är ytterst få som tar sig ända hit. De som gör det har varit med om en fruktansvärd resa. Bara de små brottsstycken av mina elevers berättelser om sin flykt och det så kallade liv de flydde från, räcker för att få mig att förstå att vi måste hjälpa.
Istället har det blivit en sanning att Sverige behöver andrum. Att vi är nära en symstemkollaps och att det faktiskt är väldigt mycket mer synd om oss än om de som har mage att fly just hit. De som kallas lyxflyktingar och som målas upp som våldsamma och lögnaktiga islamister som helst av allt vill våldta eller döda någon. Att den bilden ens får stå oemotsagd är helt sjukt.
Människor som Viktor Banke behövs i Sverige idag. Jag ser verkligen fram emot att läsa hans bok och hoppas att hans tankar får stor spridning.
En mycket viktig bok men den kommer nog inte läsas av dem som verkligen borde läsa den.
Så är det säkert tyvärr.