Har ju helt glömt bort att jag skulle skriva flera inlägg om klassikern Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Mest handlar det om att jag glömde boken på jobbet över jul och inte hann läsa vidare, men också på att jag läser lite för splittrat över lag och bloggar därefter. Första inlägget om de olika människotyperna som skapas hittar du här. Idag tänkte jag fokusera på bilden av kärlek, eller bristen därpå. Först måste jag bara säga något om namnen på karaktärerna. Där finns Polly Trotsky, Lenina Crowne, Bernhard Marx och den stora ledaren, Vår Ford, som dyrkas likt en gud.
När människor inte själva är ansvariga för reproduktionen av rasen kan det tyckas att sex inte borde behövas heller. Barnen i den sköna nya världen uppfostras dock till att bli totalt promiskuösa. De springer omkring nakna och ägnar sig redan som sexåringar åt sexuella lekar, under överseende av sköterskor, men ibland också av direktören för ”Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran”, som beundrar sina skapelser. Han berättar en lusig anekdot för sina studenter om hur dessa lekar i den förra världen, innan ledaren Vår Fords tid, hade setts som abnorma och omoraliska. Något som utlöser rungande skratt hos studenterna. Att många väntade med sexualla lekar tills de fyllt 20 är så otroligt att knappt ingen kan tro på det. Inte heller kan de förstå begrepp som ”leva med sin familj” eller ”hem”.
När Lenina väljer att, istället för att ha en ny man varje dag, stanna i flera månader med Henry Foster ses det som mycket märkligt. Nästan farligt. ”Varje människa tillhör alla andra” är mottot som följas. En återgång till hemska saker som familj, monogami, romantik och all form av exklusivitet vore fruktansvärt. Hon borde istället visa med promiskuitet.
Kärleken till naturen har också avskaffats, då denna ”inte håller några fabriker igång”. Konsumtion är viktigt och det gäller att kassera det gamla och konsumera nytt, inte reparera och återanvända.
Jag har hunnit ungefär en tredjedel nu och läser vidare en bit till innan det är dags för inlägg nummer tre.
Intressant, skall följa din serie med inlägg om Du sköna nya värld. Jag har själv precis läst 1984 av George Orwell, och fick tips i bloggen om just Du sköna nya värld som jag inte läst än.
Sitter och skriver på tredje och sista nu. Håller också på med 1984, men det går lite trögt.
Jag började läsa den för trettio år sedan, men lade ned det projektet då. Den var för mörk och för tung. Trettio år senare tyckte jag fortfarande att den var bitvis tung, delvis på grund av att den är så mörk och tröstlös, men efter de inledande sidorna anar jag att man vänjer sig litet, då gick läsningen snabbt. Det är en bok som i alla fall jag fortsätter att tänka på efter att jag läst ut den. Det är omöjligt att inte dra paralleller med vår värld i dag.