Anne och Marco är ganska nyblivna föräldrar till Cora. Kvällen vi träffar dem är de bjudna till grannarna på fest, men när barnvakten lämnar återbud blir det svårt att gå. Marco lyckas dock övertyga sin fru om att de ska lämna Cora i sin säng, ta med en babywatch och titta till henne med jämna mellanrum. Något som för mig känns helt otänkbart, men som Anne, mot sin vilja, går med på. Egentligen är det oklart varför hon gör det, för hon verkar inte ens gilla sina grannar speciellt mycket. Troligen gör hon det för sin mans skull, eller för att hålla koll på honom. Han verkar nämligen lite väl förtjust i grannfrun.
Kvällen blir inte riktigt som de tänkt sig och sista besöket hos Cora skjuts upp. När de äntligen kommer hem är barnkammaren tom. Någon verkar ha tagit henne. Att föräldrarna drabbas av panik är naturligt och polisen kopplas in. Under bokens gång avslöjas del efter del av kvällen och vändningarna är många.
På andra sidan väggen av Shari Lapena är lättläst och väldigt spännande. Jag läser snabbt och hetsigt för att få veta hur allt hänger ihop. Någon gång stannar jag upp och inser att språket egentligen är väldigt simpelt, nästan dåligt, men historien är så spännande att jag inte reflekterar speciellt mycket över det. Lite märkligt egentligen, då ett dåligt språk brukar irritera mig mycket. Nu blir det nästan effektfullt att språket är konstaterande, utan några som helst krusiduller. Det gör att det går att läsa precis så snabbt som innehållet kräver. En perfekt bok att få igång läslusten med.
Om det är en sån som skapar läslust borde jag nog ge mig i kast med den snart 🙂
Väldigt lättläst! Kör på och tänk inte på språket är mitt tips. 😉