Den här veckan handlar det om mörka och karga platser på Kulturkollo. Inte riktigt min grej om det inte handlar om Ruth Galloways lilla hus långt ute på saltträsken, vid gränsen till havet. Miljön med kombinationerna av hav och öppna vidder lockar mig, men visst skräms jag lite av det ödsliga och skulle aldrig vilja bo som Ruth gör.
Havet är annars min grej. Jag tänker på alla franska böcker och filmer som utspelar sig vid havet i ett sommarhus. Blåst mer än sol, men ändå med havet som fond. Två böcker som utspelar sig kring nationaldagen är Den sommaren av Véronique Olmi och Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Havet finns också med i Stål av Silvia Avallone, som en naturlig plats för umgänge och även i Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, där en semester till havet förändrar Elena.
Havet kan också skrämma och dessutom fungera som ett transportmedel, som när kvinnorna i Julie Otsukas Vi kom över havet reser från Japan för att träffa sin blivande män i USA och hur människorna i Ru flyr i båtar från Vietman för att söka friheten. Mest tycker jag ändå om det mysiga havet, som det som finns i Sarah Dessens fiktiva stad Colby.
Olmi, Delacourt och Dessen åker upp på min TBR – lista. skulle heller aldrig våga bo som Ruth vid de där kusliga saltängarna. men jag läser gärna böckerna
Miljön i Griffiths böcker passar verkligen stämningen! Varsågod till en ännu längre TBR-lista. 😉