Många verkar älska Dorthe Nors senaste bok Blicken, pilen, filen och jag hade höga förväntningar. Tyvärr infriades de inte. Historien om Sonja, som försöker ta körkort, är verkligen välskriven och språket är otroligt snyggt. Det är bara det att det här är en bok om absolut ingenting och jag blev helt ärligt ganska uttråkad.
Visst är Sonja älskansvärd. Hon är ensam och ganska gammal. Jobbet som översättare är helt okej, men hon är inte jätteförtjust i de böcker hon översätter. Inte heller mår hon speciellt bra, då hon ofta drabbas av yrsel. Trots detta vill hon verkligen ta körkort och därför tar hon körlektioner. Så mycket mer händer inte.
Någonstans undrar jag om jag missat något. Om det finns något fantastiskt gömt mellan raderna som jag helt enkelt inte ser. Det må så vara. I så fall gick det mig helt förbi.