Grabbarna O har läst och gillat trilogin Half bad av Sally Green och jag har också blivit lite nyfiken. Ännu mer nyfiken blir jag när jag hör Sally Green berätta om din huvudperson Nathan, som är både vithäxa och svarthäxa. När han fyller 17 år behöver han genomgå en ceremoni och få sin slutliga identitet som hel häxa. Hans mamma var vit häxa och hans pappa den värsta av de svarta häxorna. I första boken Ondskans son får vi följa honom fram till födelsedagen, men i bok 2 och 3 fokuseras det mycket på striden mellan de goda och onda häxorna. De mäktigaste häxorna är kvinnor, men det finns även manliga häxor, som Nathan. Det är inte heller så enkelt att de vita häxorna alltid är goda och de svarta alltid onda. Alla är en blandning, precis som det är i verkligheten. Den riktiga verkligheten, inte den stereotypa och förenklade som vi ofta läser om. Det som övertygar mig om att jag måste läsa är att Green själv säger sig vara en ganska ovan fantasyläsare och då kanske det passar mig. Hon menar att det är ganska lite fantasy i boken egentligen, då häxorna lever i den ”vanliga” världen.
Sally Greens research handlade främst om krig och posttraumatisk stress, då hon ville skapa ett realistisk krig i en fantasivärld. Nathan dödar personer, men läsaren måste ändå känna sympati för honom. Det låter spännande. Möjligen är jag lite bekymrad över det explicita våld som böckerna verkar innehålla. Då är det å andra sidan ännu viktigare att jag läser dem och pratar med grabbarna O om innehållet. Dessutom verkar det finnas en del om kärlek och sexualitet att samtala kring.
Sally Green är inte en ”typisk” författare som alltid älskat att läsa och skriva. Som tonåring såg hon mycket film och funderade alltid på hur hon skulle förändra och förbättra dem. Hon skrev dock inte ner några historier och såg inte att hon faktiskt kom på historier. Hade det funnits fan-fiction då kanske hon hade börjat skriva det. Heathcliff från Svindlande höjder har dock inspirerat henne då hon skapade Nathan och miljön är lite lik Brontës, så lite fanfiction är det kanske.
I juni 2010 hade hon studerat ett år och kommit på att hon faktiskt älskade att skriva. Hon hade en idé om att skriva en novell om en häxa, men den blev längre och längre och till slut hade hon något som liknade en bok. Hon bestämde sig för att fortsätta studera, den här gången kreativt skrivande och därefter skickade hon sitt manus till förlag. Hon fick refuseringar, men en av dem handlade om att personen som läst gillade hennes sätt att skriva. Då började hon skriva om sin berättelse, ändrade perspektiv till andraperson och ett år senare skickade hon manuset till samma redaktör som sa ja. Sedan gick det väldigt snabbt och boken är nu översatt till 52 språk.
Det fanns ingen trilogi då på riktigt, men 40 länder hade redan köpt rättigheterna till de två följande delarna. Eftersom hon redan visste hur hon skulle fortsätta var hon konstigt nog inte nervös. Sedan blev andra boken ändå en riktigt svår att skriva och hon sa att hon aldrig skulle skriva en trilogi till. Ändå är det vad hon just nu håller på med. Tredje boken gick mycket lättare att skriva, så kanske är det därför. Nästa år kommer första boken ut och det är ”riktig” high fantasy med karta och allt. Det är fem huvudpersoner, två flickor och tre pojkar som berättar från olika perspektiv. Krig och våld är en stor del även här. Miljön är mer medeltida, mycket för att komma bort från den moderna tekniken som löser onödigt mycket.
Johanna Lindbäck är verkligen en duktig samtalsledare och Sally Green är fantastisk att lyssna till. Faktiskt blev jag så inspirerad att jag köpte första delen i trilogin på engelska till min Kindle. Då såg jag också att det finns två noveller Half lies och Half truths. När jag berättade det för Lillebror O blev han superpepp på att testa att läsa på engelska.
Kommentarer är stängda.