Jag hörde talas om The Woman next door av Yewande Omotoso när det återfanns på långa listan till Baileys Women’s Prize for Fiction. Berättelsen om de två äldre damerna i Sydafrika och deras konflikt lockade mig. Så läste jag och lärde känna Hortensia och Marion. Lika arga, men i övrigt olika. Hortensia är svart och har varit något av en udda fågel i den fina förorten till Kapstaden. Att Marion inte gillar henne verkar dock mest handla om det hus hon bor i. Hortensia och hennes dödssjuke man bor nämligen i det första hus Marion ritade som arkitekt och det är ett hus hon själv vill bo i. Istället bor hon i grannhuset och det är en av väldigt många saker hon är missnöjd med.
Inledningsvis har jag svårt för dessa bittra och gnälliga damer, men de växer och jag inser att de har sin charm. Deras ovilja att umgås är drivkraften i berättelsen, men självklart tvingas de närma sig varandra. The Woman next door är dock långt ifrån någon sockersöt historia om oväntad vänskap, det är mycket mer än så. Svärtan finns där hela tiden och historien bakom varför de befinner sig där de gör just nu är intressant att följa. Jag gillar också hur Omotoso väver in Sydafrikas politik i sin bok på ett naturligt och bra sätt.
Jag kan tycka att det är synd att Yewande Omotosos bok inte kom med på den korta listan, men jag är glad att jag upptäckte hennes författarskap. Det är kanske det bästa med alla långa och korta listor till diverse priser, att många nya författare blir upptäckta. Omotoso har också skrivit Bom boy, som även den utspelar sig i Kapstaden och jag tycker verkligen att något förlag borde översätta och ge ut hennes böcker.