Regnet öser ner utanför, men här inne råder lästorka. Det har snart gått 11 dagar av juni och jag har ännu inte läst ut en enda bok. Istället har jag läst en massa inlämningar från mina elever, satt en massa betyg, sovit galet mycket, plöjt tv-serier och oroat mig för sjuk katt. Jag har försökt läsa, det har jag, men det funkar inte alls. Ögonen på hålla sig på raderna, men hjärnan är helt bortkopplad. Att läsa på engelska är inte att tänka på. Jag, engelskläraren, förstår inte vad som står. Det är en ganska läskig känsla.
Jag försöker se tillbaka på det senaste arbetsåret och leta tecken på vad som gjort mig så otroligt trött som jag är nu. Det är som att varje del av kroppen är utmattad, inklusive hjärnan. Det känns inte rimligt, som en kollega uttryckte det. Och nej, det gör det inte.
En arbetsvecka kvar och ett gäng lösa trådar att knyta fast. Kanske är det alla lösa trådar som gör mig trött. Kanske är det att jag lärt känna ovanligt många nya elever i år, eller att jag har fått ta hand om ovanligt många misslyckanden, som orsakats av någon annan, ett annat år. Betyg som inte fanns, men som nu gör det, ett år för sent. Kanske handlar det om för lite stabilitet. Att jag bytt ämnen och grupper under året. Att många av mina elever har en väldigt osäker framtid. Eller så är det helt enkelt så att kraven på lärare är otroligt höga. När jag tittar på hur andra lärare mår just nu, tror jag att det tyvärr är svaret.
Många saker har dock varit riktigt bra. Jag har fina elever. Trevliga ungar, som jag tycker om att träffa. Ibland när jag är riktigt låg och egentligen inte orkar gå till jobbet räcker det att gå in i vår skolbyggnad för att det ska kännas bättre. Det finns alltid någon, elev eller kollega, som gör att det finns anledning att le.
Jag ser fram emot nästa år. Det ser på pappret ut att bli ett bra sådant. Tjänstefördelningen är bra och min rektor har verkligen lyssnat på mig. Nu känner jag flera av de klasser jag ska ha och de nya ettorna är alltid lättare att hinna lära känna. Det blir bra. Jag ska bara landa först och hitta läslusten. Utan den mår jag inte riktigt bra.
Jag känner delvis igen mig. Trött och utarbetad. Jag undrar hur det kommer sig att arbetsgivare kör så det ryker trots lärarbrist. Brukar en inte få bättre villkor då? Jag har haft 10 grupper i år. Det känns.
Läser gör jag men väldigt spretigt. Jag tror jag läser nog i fem böcker just nu. Så får det vara.
Snart lite ledigt. Då kanske kroppen orkar mer.
Tio grupper låter riktigt tufft! Jag läser som du, lite här och lite där. Nu är jag dock knappt 20 sidor ifrån att läsa ut junis första bok.
Jag känner igen mig så väl att jag nästan blir tårögd! Då har jag ändå haft en lätt tjänst i år, med bara klasser jag har följt hela vägen sedan ettan, men min kropp och mitt huvud är ändå helt slut. Det brukar ta någon vecka in på sommarlovet, innan jag orkar ta tag i något igen.
Idag rättar jag alla rester. Imorgon sätts betygen för ettor och tvåor. Pust! Det är tur att de där fina, kloka och modiga eleverna livar upp tillvaron ändå. Jag älskar trots allt mitt jobb, men önskar att det fanns lite mer tid.
Det ser på pappret ut som att min tjänst nästa år blir mycket bättre och förhoppningsvis händer inget privat. Hoppas vi båda hittar läslusten i sommar!