Medan jag läste Jag utan dig av Kelly Rimmer hade jag ganska trevligt. Jag både fnissade och torkade mer än en tår, men framför allt njöt jag av miljön som skildrades. Jag hade gärna åkt färjan till Manly själv. Huvudpersonerna Callum och Lilah träffas på just den färjan och sina olikheter till trots går de på en väldigt spontan dejt. Vi märker tidigt att Lilah drar sig för att inleda ett förhållande och anar också att det handlar om något annat än att Callum skulle vara för korrekt och tråkig. De fortsätter ändå träffas och någon slags kärlek växer fram, trots att Callum nog aldrig trodde att han skulle kunna bli kär i någon som envisas med att spatsera runt barfota.
Karaktärerna och miljön är styrkorna i Jag utan dig. Jag tycker om att lära känna Callum och Lilah och jag tycker också väldigt mycket om platserna de besöker. Det jag har lite svårt för är att det blir lite väl sentimentalt. Nu borde jag väl insett det när jag läste att boken jämförs med En dag och Livet efter dig, så lite får jag skylla mig själv. Trots detta är Jag utan dig värd att läsa, men ladda upp med en näsduk eller två.