Jag har länge tänkt läsa Sofia Nordins bok Atomer och är glad att jag äntligen fick tummen ur. Det är en välskriven, obehaglig och ytterst märklig historia om hur det förflutna påverkar nutiden.
Huvudpersonen Alma är till ytan som vilken kvinna som helst. Möjligen något smartare än de flesta. Hon är en skicklig kemist och har kunskaper om meteorologi och matematik. Atomer är hennes grej. När det kommer till mänskliga relationer är hon däremot inte lika skicklig. Visserligen träffar hon män på krogen, men några långvariga förhållanden verkar hon inte vilja ha. Någon får möjligen följa med henne hem flera gånger, men där går gränsen.
Så träffar hon en kväll Cedrik på sitt stamhak. Hon är utklädd och han verkar inte känna igen henne, men hon vet direkt vem han är. Han var hennes barndomsvän och nu finns han här. Alma tar med honom hem och hennes behandling av honom är minst sagt annorlunda. Kanske vill hon hämnas att deras tvåsamhet tilläts förstöras av en tredje person, eller så vill hon bara förstå. Oavsett har hon inte glömt och kommer troligen aldrig att glömma.
Jag tycker om Sofia Nordins bedrägligt enkla språk och hennes sätt att uttrycka känslor och tankar så direkt att de förflyttas från sidan in i mig. Även om Alma gör helt absurda saker får jag någon slags sympati för henne och jag kan till och med förstå hennes agerande. På samma gång känner jag sympati för Cedrik och den situation han hamnat i. Just det faktum att det går att relatera till båda huvudpersonerna bidrar till de obehagskänslor som läsningen väcker.
Sofia Nordin är en författare att imponeras av. Med samma självklarhet skriver hon för unga och för vuxna. Alltid skicklig. Alltid relevant. Hatten av!