Är bokbloggen död? Den frågan ställde Johanna igår på sin blogg Sincerely Johanna. Genast uppstod en diskussion, men den fördes på Facebook, inte på bloggen. Där finns en av de största förändringarna kring bokbloggar den senaste tiden. Senare kom samtalet igång även på själva bloggen och det är bra. Visst är det lättare att kommentera på Facebook, Twitter eller Instagram, men diskussionen försvinner så lätt då. Att samtal pågår är kanske det viktigaste ändå. Utan dem vore bokbloggandet tråkigare. Samtidigt ska det där med att kommentera inte vara en press eller ge dåligt samvete, som någon skriver.
Jag har bokbloggat sedan 2009 och då var jag långt ifrån först. Besöksmässigt var mitt bästa år 2013, sedan flyttade jag min blogg tillfälligt och när jag återkom fick jag jobba hårt för att få tillbaka läsare. Det gick dock och faktiskt är 2017 mitt bästa år sedan 2013, sett till besökare. Troligen för att jag nu har fått en hel del läsare som är intresserad av böcker, men inte bloggar själva. Egentligen är antalet läsare inte det viktigaste, men det har blivit mer och mer viktigt för mig att sprida boktips och att skriva om läsning. Just ungas läsning är något som engagerar mig mycket och det är också de inläggen som når flest läsare. I all min spretighet är det där jag hittat någon slags nisch.
Precis som Anna skrev i en kommentar till Johanna är bloggandet också ett sätt att hjälpa minnet och det är inte att förakta. Även för mig är bloggandet en hobby och en rolig sådan. I perioder har jag känt mig pressad att prestera, men jag har släppt det.
Barnboksbloggen har också skrivit ett inlägg om den förmodade dödssucken för bokbloggen och liksom henne tycker jag att det är lite tråkigt om bloggen skulle försvinna och att t.ex. Instagram ta över. Att många som bloggat länge tappar lusten är faktiskt inte så konstigt, jag har också haft tröga perioder och många av mina gamla favoritbloggare har försvunnit. Jag tror ändå att jag kommer att hänga i.
För mig är bloggandet något socialt. Jag har fått många nya vänner genom mitt bokbloggande och när det gäller Kulturkollo så är det verkligen människorna bakom som är viktigast, inte ”bara” bloggandet. Det är också roligt att veta att det alltid finns en massa trevliga bekanta att träffa på olika litteraturevenemang. Gemenskapen är otroligt viktig och förhoppningsvis behöver den inga bloggar för att fortleva. Litteraturintresset hos de som bokbloggar lär ju inte försvinna även om bloggandet skulle upphöra. Däremot är det synd att allt inom bokbloggarvärlden lätt blir stockholmsorienterat. Det där att inte gå utanför staden eller den närmaste kretsen gör kanske bloggen mer marginaliserad. Nu tänker jag främst på olika event, där representanter nästa alltid väljs bland bloggare från Stockholm.
När det gäller att läsa bloggar blir jag mer och mer selektiv. Jag läser några favoriter och tittar faktiskt hellre på Instagram än läser om böcker på en blogg som ändå bara skriver av baksidestexten. För boktips tycker jag nämligen att sociala medier fungerar ganska bra, men när jag vill ha mer tanke och analys är det bokbloggar jag läser. Egentligen har jag kommit att uppskatta texter som inte är recensioner mest. Då är det inte alltid enkelt att ge en kommentar, utan jag blir mer som en tidningsläsare som läser och sedan funderar vidare. Som Bokblomma skrev på Facebook kan bloggen fungera som en tidning och det behöver definitivt inte vara sämre. Bara annorlunda. Jag föredrar dock Instagram framför Twitter och jag kommer troligen aldrig att använda YouTube som kanal för att få boktips.
När det gäller recensionsexemplar har jag märkt en förändring hos vissa förlag, men inte hos andra. De större förlagen, som vaknade sent, är nu de som skickar oftast. Kanske har jag också lättare att få recensionsexemplar, då jag föredrar e-böcker. Det som har hänt är dock att jag mer och mer sällan ber om böcker. Jag läser mycket på Storytel och BookBeat, köper en del till min Kindle och lånar på biblioteket. Det räcker gott. Det tråkiga blir då att de stora förlagen börjar dominera min läsning mer igen. Kanske är det de små förlagen som behöver nå läsare, som förlorar på alla dessa boktjänster. Det udda blir ännu mer udda. Precis som Feministbiblioteket skriver känns det alltid ännu viktigare att skriva om de böcker man får från små förlag och kanske är det därför jag inte alltid ber om böcker från dem. Den här våren har jag t.ex. haft en hysterisk lässvacka och recex hade då bara gett mig dåligt samvete.
Så vad tror jag då, är bokbloggen död? Jag tror inte att den är på väg att dö ut, men förändras. Det går snabbare på sociala medier än i bloggar, det går inte att komma ifrån och snabbt och kort uppskattas av många. Bloggen finns dock kvar och bloggtexterna ligger och väntar på nya läsare. Just sökfunktionen gör bloggen överlägsen Instagram och Twitter. Vill jag hitta en speciell text är det omöjligt att leta där. Då vinner bloggen, med hjälp av Google.
Vad roligt att du också bloggade om detta och intressant att läsa dina tankar. Roligt att viss diskussion kom till inlägget i fråga och inte bara i Facebook-gruppen där kanske inte alla är medlemmar och kan se vad som sägs. Jag tror också att saker och ting förändras men jag tror inte att bokbloggandet är för evigt. Om jag jämför med modebloggandet som var min ingång till att blogga så har det nästan helt uteslutande gått över till Instagram och bilder snarare än text som det var förr. Men det kanske handlar om att det är två olika uttryck eller syften med att blogga där modebloggandet alltid har handlat om att nå ut till många snarare än att själv minnas/ha som en typ av databank. Personligen är jag nog smittat av det tänket när jag började kulturblogga och har nu tappat suget när läsarna och interaktionerna försvunnit och ersatts av andra medier.
Egentligen är det ju inte så konstigt om vi tappar sugen ibland, det är ju många år bokbloggar funnits nu och ibland känns det onekligen som att det är svårt att komma på något nytt. Jag når ut till många när jag skriver om läsning kopplat till skolan. Inte heller där förs diskussioner på bloggar, utan på FB, men suget efter mer skräddarsydda boktips är ganska stort.
Om man då ska prova att läsa om böcker på instagram och FB, har du några rekommendationer?
/Sara
Jag följer mina favoritbloggar på Facebook, där hamnar en del kommentarer. På Instagram har jag bara klickat och följt helt utan att veta något om de jag följer mer än att jag gillar böcker. Jag har helt ärligt inte jättekoll på vem som tipsar om vad där.
Jag tyckte det var jätteintressant att läsa svaren på Johannas inlägg igår, men hade ingen aning om att en diskussion funnits på Facebook. Var hittar ni de där diskussionerna? Hos vem? Är det bloggare som deltar eller är det helt öppet för alla bokläsare? Du får gärna skriva ett till inlägg och tipsa oss oinsatta om vilka människor eller grupper man ska ”gilla” för att kunna hänga med i diskussioner på Instagram och Facebook. Jag kan alldeles för lite om det.
Nästan alla bokbloggare har FB-sidor och Instagramkonton. Det är oftast där kommentarerna hamnar, istället för på bloggen. Kanske för att det är lättare att följa med där med alla aviseringar. Vi kör bokcirklar på Kulturkollo läser på FB, det finns en FB-grupp för bokbloggare som vaknar till ibland, men mest tycker jag som sagt att det är på bloggarnas FB-sidor och ibland på Twitter i samband med att en länk till ett inlägg publiceras. Instagram är jag kass på och lämnar med varm hand över till andra att tipsa!
Jag har inte så mycket att tillföra just nu, utan vill bara säga att detta bar ett mycket intressant blogginlägg.
Du är alltid väldigt duktig på att kommentera Robert, det uppskattas!
Kommer inte den här frågan upp då och då? Jag tycker mig känna igen den. Det beror väl på för vem som en bloggar tänker jag. Jag bloggar för min egen skull, vill någon läsa så fine. Jag läser de bloggar jag känner för. Mest för att se vad som tycktes om boken efter läsning. Ibland är det skönt att få bekräftelse på ens upplevelse om inte annat.
Den tog över efter frågan om bokbloggare var seriösa och ens värda att läsa. Nu tycks jag mig se en förändring hos de stora förlagen, men då har samtalet flyttat till andra kanaler. Jag gillar att läsa och jag gillar att skriva. För mig är det huvudsyftet!
Lite så för mig med. Skriva om böcker var en kanal när jag började och sedan handlar det mycket om att minnas också. Allt går i vågor. Sedan är väl instagramboksbilderna lite väl stilistiska. Blommor, kuddar, tekoppar, solnedgångar och allt för att du läser en bok. Fast det är kanske så det är.
Mycket kluven till Instagram som sagt, snyggt, men inte alltid så mycket mer.
Jag föredrar mindre förlag, de har mer varierande utbud. Bokbloggar fortsätter, är ju mångas personliga dagböcker.
Som läsdagböcker tror jag helt klart att de kommer att finnas kvar!
Jag har läst din blogg sen 2011 ungefär.Har kanske kommenterat typ en gång? Så tänkte bara skriva nu hur mycket jag uppskattar din blogg! Och att jag verkligen hoppas att bokbloggsdöden inte är här.
Tack, vad roligt att höra! Jag kommer inte att sluta blogga än på ett bra tag. Hamnar i svackor ibland, men det brukar gå över.