Jag har läst flera böcker det senaste om märkliga sjukdomar och Jubilee, som är huvudperson i boken Inte för nära av Colleen Oakley lider kanske av den märkligaste. Hon är nämligen allergisk mot beröring från människor och lever därför ett väldigt isolerat liv. Allt handlar egentligen inte om allergin, för efter att ha bott ensam i sin mammas hus under många år har Jubilee utvecklat en social fobi och är nästa rädd för människor.
När hennes mamma dör och hon inte ens klarar av att åka till begravningen inser hon att det gått lite väl långt. Det är dock bristen på pengar som slutligen tvingar henne över tröskeln och en vän hjälper henne att få ett jobb på ett bibliotek. Eller vän förresten, det var inte alls en vän, utan en av alla som mobbade henne i skolan och som vuxen försöker gottgöra det lite. Oavsett orsak blir jobbet något av en vändpunkt för Jubilee.
På biblioteket träffar hon Eric, som bor med sin adopterade son Aja. Ajas föräldrar var Erics bästa vänner och när de dog i en flygolycka tog han hand om deras son. Aja har bott hos Eric i två år, men de är nyinflyttade i samhället där Jubilee också bor. Erics ex-fru och den väldigt rebelliska tonårsdottern finns en bra bit bort, både fysiskt och psykiskt. Dottern vägrar tala med honom alls och trots alla försök att få kontakt förblir hon tyst. Erics strategi att få kontakt är att läsa de böcker han vet att dottern gillar, för att förhoppningsvis kunna locka till samtal om dem.
Jag gillar verkligen Inte för nära, trots den på pappret ganska krystade historien. Det är en mänsklig berättelse med karaktärer som är lätta att tycka om. Möjligen hade jag klarat mig utan epilogen, men det är för att jag föredrar öppna slut. I en trög läsperiod var Inte för nära perfekt!
ska läsa denna nu