Jennifer Nivens senaste bok Holding up the universe handlar, liksom förra boken All the bright places, om tonåringar som mår ganska dåligt. Libby Strout ska börja skolan igen efter att ha varit hemma under många år. Hon har kallats ”Amerikas fetaste tonåring” och är något av en lokal kändis efter att ha räddats ur sitt brinnande hus med lyftkran. Nu är hon smalare, men fortfarande nervös för vad hennes skolkamrater kan tänkas utsätta henne för.
Jack är en av de coola. Vad hans vänner inte vet är att han är ansiktsblind och inte känner igen ens sin familj utan att anstränga sig. Hur länge han lidit av det vet han egentligen inte, men på något sätt har han lärt sig leva med det. Ibland är han dock inte säker på om han har kvar sin flickvän för att han verkligen gillar henne, eller för att han faktiskt har koll på vem hon är.
Vi får följa Libby och Jack i vartannat kapitel. De får mer och mer kontakt, men som alltid är tonårslivet inte okomplicerat. Jag tycker om hur Niven lyckas få det väldigt ovanliga att faktiskt bli vanligt och begripligt. Ja, Libby har haft det jobbigt och ja, hon är fortfarande tjock och Jack har en väldigt märklig sjukdom och är ibland något av en skithög, men de är också helt vanliga tonåringar som jag tycker väldigt mycket om. Något jag också gillar är alla referenser till litteratur och jag blev påmind om att jag verkligen måste läsa We have always lived in the castle, som är Libbys absoluta favoritbok.
Holding up the universe finns på svenska också. Den är utgiven av Gilla Böcker och heter Vända världen rätt.