Andras döttrar av Amy Gentry handlar om en familj vars dotter Julie blev kidnappad som trettonåring. En kväll när yngsta dottern är hemma från universitet knackar det på dörren och den tjugoettåriga kvinnan som står utanför säger sig vara Julie. Självklart blir hennes familj överlycklig, men samtidigt har de svårt att tro på det hon säger. Är det verkligen Julie som kommit tillbaka, eller någon som försöker lura dem? Historien berättas baklänges från dagen då Julie kommer tillbaka och till hennes försvinnande. Det är ett effektfullt berättande som gör att vi långsamt får veta hur allt faktiskt hänger ihop. Hela tiden med en osäkerhet om vem det egentligen är som kommit tillbaka.
Andras döttrar är en av alla böcker som marknadsförs som liknande Gone girl och Kvinnan på tåget. Låt mig säga det direkt, Andras döttrar är inte lik någon av dem. Ja, det är en spänningsroman om en ung kvinna och nej, läsaren vet inte riktigt vem hon är, men där stannar likheterna. När Gone girl har en berättare som ständigt lurar oss läsare blir karaktärerna visserligen osäkra på kvinnans identitet, men ingen lurar oss medvetet. Inte heller finns det andra likheter med Kvinnan på tåget än att båda böckerna råkar handla om kvinnor som mår dåligt.
Det betyder inte att Andras döttrar är en dålig bok absolut inte. Det här är en spännande och välskriven bok, som passar bra att läsa i solstolen. Det räcker gott så. Jag uppmanar förlagen att börja jämföra med andra böcker om nu en jämförelse är nödvändig. Amy Gentrys bok är bra nog att stå på egna ben.