Nu är jag på plats på Crimetime Gotland och efter att ha irrat runt lite har jag landat i en stol i väntan på Katarina Wennstam och Kristina Ohlsson. De ska samtala med Josefine Sundström om att skriva både för barn och vuxna. Av Kristina Ohlsson har jag läst för båda åldrarna, men Katarina Wennstam nya ungdomsbok Flickan på hotellet har jag ännu inte läst. Jag är dock glad för att Wennstam skriver även för unga då hon alltid skriver om relevanta ämnen.
Är det enkelt att skriva både för unga och vuxna? Vad krävs för att anpassa till målgrupperna? Kristina Ohlsson hann först inte skriva för unga, då hon jobbade heltid samtidigt som hon skrev för vuxna. När hon blev författare på heltid var det åldersgruppen 9-12 som orkade henne mest. Däremot var det inte så att lätt att hon automatiskt hittade en röst för åldern, men hon påverkades av de böcker för mellanåldern som var hennes stora läsupplevelse som barn. En inspirationskälla är Maria Gripe och jag kan se lite likheter i stämning om än inte i innehåll.
Ohlsson är otroligt produktiv och har skrivit spänning, skräck och mysterieböcker för mellanåldern. Hon säger att hennes läsare uppskattar att böckerna är väldigt spännande, men också att karaktärerna har vardagliga problem och därför blir verkliga. Däremot har hon medvetet tagit bort konflikter mellan barn, så att läsarna kan få vila från det i boken. Inte heller finns det så många andra konflikter mellan barn och vuxna heller. Tekniken har hon också tagit bort så mycket det bara går, för att visa att det går att göra en massa andra saker på fritiden än att hänga vid datorn eller telefonen.
Katarina Wennstam har en bakgrund som journalist och debuterade med Flickan och skulden. Hennes samhällsengagemang lyser igenom i hennes spänningsromaner. Hon har alltid skrivit om unga människor, men för unga tidigare. Skillnaden när hon skriver är att det är lite mer lustfyllt att skriva för unga. Ämnena hon skriver om är alla tunga, men när hon skriver för unga till tillät hon sig att skruva karaktärerna mer. Alex blick på vuxenvärlden är annorlunda och det försöker Wennstam få in i boken. De vuxna får helt enkelt bli så stereotypa och pinsamma som de kan vara i en tonårings ögon.
Wennstam använder, till skillnad från Ohlsson, internet och sociala medier väldigt mycket i sina böcker. Anledningen är att hon vill skriva om de nya plattformar där brottslingar rör sig. Ohlsson frågar om hon inte är orolig för att hennes böcker ska bli inaktuella, men Wennstam är inte orolig. I Flickan på hotellet är det dessutom ett verktyg för att på ett trovärdigt sätt låta 16-åringar ligga steget före polisen. Det är dock lättare att bygga upp en stämning utan teknik, påpekar Wennstam, och funderar över om det är vanligt med tillbakablickar till en tid då denna teknik inte existerar.
När det gäller språket har Wennstam inte anpassat det så mycket säger hon, istället har hon låtit den äldre generationen förklara för de yngre som inte är hemma i rättssystemet.
Ohlsson däremot tänker mycket på sitt språk, vilket är naturligt då hennes läsare är snäppet yngre. Hon använder kortare meningar och enklare ord. Språket ska inte bli ett hinder för läsningen. Hennes mål är att även de som inte läser så mycket ska fortsätta att läsa för att det är så spännande.
Hur når vi de unga läsarna? Det är en knäckfråga för vår generation, säger Wennstam och berättar om hur svårt det är att få ungarna från telefoner. Hon betalar dem för att läsa böcker, säger hon, eller rättare sagt för en muntlig recension efter läsning. Som Ohlsson säger är det viktigt med spännande och roligare böcker som verkligen lockar dem att läsa. Som föräldrar är det viktigt med läsning, påpekar Wennstam och menar att det är helt galet att inte läsa inför sina barn. Skit i disken och läs. Och ja, det håller jag definitivt med om!
Kommentarer är stängda.