Jag var inte riktigt färdig med Jane Harper efter gårdagens Afternoon Tea och därför blir det en text till om henne och debutboken Hetta.
Inledningsvis frågar Kerstin Wixe om filmrättigheterna, som är sålda till Reese Witherspoons produktionsbolag som tidigare gjort bland annat Gone girl och miniserien Big little lies. Vilka som ska spela de olika karaktärerna har hon ingen åsikt om, men jag hade kunnat se Witherspoon själv som Gretchen.
Boken Hetta skrevs under självvald press, då hon anmälde sig till en skrivarsajt online. Hon ville skriva om Australien då hon bodde där just då. Harper föddes i Storbritannien, bodde i Australien under flera år som barn innan familjen flyttade tillbaka till Storbritannien. Nu har hon bott i Australien sedan 2008.
Torkan är ständigt närvarande i Australien och den påverkar människor mycket. Något som fascinerade Harper som var van vid Storbritannien och allt regn. Att hon placerade handlingen i ett litet samhälle handlade mycket om stämningen som miljön ger. Ett litet samhälle som nästan stängts ner och ett typiskt australiskt sådant. Spänningar som finns i det lilla samhället och det begränsade antalet människor gjorde händelserna mer koncentrerade. Problemet med att alla känner varandra ger också en annan dimension. Harper berättar en historia hon skrev om som journalist där en kvinna fått sin farm vandaliserad, vet (eller misstänker) vem det är och menar att ingenting kommer att hända då de alla gått i skolan tillsammans med den lokala polisen. I Hetta är polisen utomstående och dessutom ganska ny i stan.
Aaron Falk lämnade sin hemort och när han återvänder tjugo år senare är det för att gå på sin vän Lukes begravning. Han tros ha dödat sin familj och sedan tagit livet av sig själv, något som inte är helt ovanligt i Australien tyvärr. Svåra omständigheter och tillgången till vapen är några anledningar. Kanske är det därför få ifrågasätter att Luke verkligen är skyldig. Egentligen är det bara hans föräldrar som tror att han är oskyldig och det är de som ber Aaron att undersöka fallet.
Parallellt med historien i nutid får vi följa Luke, Aaron och deras vänner som unga, när ett annat dödsfall står i centrum. Harper valde att göra flashbacks snarare än att låta personer i nutiden berätta, då hon gillar det och tyckte att det fungerade bättre. Hon har fått kritik från läsare som tycker att det är ett uttjatat grepp, men jag måste säga att jag tycker att hon lyckas väldigt väl. En annan sak hon lyckats med är att skapa en speciell stämning.
Journalistyrket har helt klart påverkat hennes sätt att skriva. Dels är hon van vid att skriva under press, men också för en otålig läsare. Få läser en hel artikel, påpekar hon, och det är därför det är viktigt att det viktigaste framgår tidigt. Hon skrev sin bok med denna läsare i bakhuvudet och gjorde allt för att hen inte skulle lägga ner boken. Om hon lyckats? Det tycker jag absolut. Mycket handlar också om att Hetta är väldigt välskriven och det går inte att sluta läsa utan att få veta vad som händer.