Helena Dahlgren är verkligen en moderator som är bra på att skapa en trevlig och personlig stämning. I dagens första seminarium för mig möter hon Mariette Lindstein och Torkil Damhaug för att samtala kring ondska. Hon inleder med att ställa frågan, ”finns ren ondska?” och nej, det tror i alla fall inte Lindstein. Damhaug, som har en bakgrund som psykiater menar att det snarare handlar om en brist på empati, vilket vi självklart vill bota, men det går inte att få bort ondskan. En person som är ond kan också vara trevlig och till och med god ibland.
Frågan är också vad som orsakar onda handlingar. Om det är självförsvar är det svårare att kalla det ondska, medan handlingar som förs för att skydda territorier, vinna pengar eller för sin religion. Då är den som utför den onda handlingen inte sällan övertygade om att hen gör rätt eller till och med något gott. Detta gäller speciellt vid terrordåd, men onda handlingar kan också tvingas fram av hot som skapar rädsla för att själv skadas eller att anhöriga ska bli inblandade. Det stora syftet kan göra att människor acceptera ondska för att man helt enkelt tror på den som egentligen är ond, men som utövar en känslomässig makt.
Lindstein som varit sektmedlem har funderat mycket på ondska och hur den som kan klassas som ond kan påverka så mycket. Just det stora syftet står över en enskild ond handling. Sektmedlemmar blir hjärntvättade och tror ofta att allt utanför sekten är ont och farligt. Sektens uppgift är att bekämpa den ondskan och deras ondska är därmed rättfärdigad. Lindstein talar om hur hon hjärntvättades till att vara rädd för de utanför, t.ex. psykiatriker och journalister som målades upp som de största fienderna. Efter att hon bröt med sekten fanns den rädslan kvar.
Lindstein berättar om den hjärntvätt hon utsattes för. I sekten bröts all kommunikation med omvärlden, de fick inte läsa tidningar, använda internet eller följa med i vad som hände i världen. En av de få händelser de fick se var 9/11 då sektledaren menade att detta skett för att de varit för dåliga på att bekämpa ondskan.
Kan alla utföra onda handlingar? Dahlgren frågar om Damhaugs huvudperson som på många sätt är både god och ond. Han har sett mycket och pratat med många som både utsatta för och utfört onda handlingar. För att kunna hjälpa måste du kunna sätta dig in i andra, även de som är onda. Detta påminner om att skapa karaktärer och det är viktigt att kunna gå in i både goda och onda sådana för att skriva trovärdigt.
Lindstein kunde inte förstå de som utsatte henne och det var inte heller hennes syfte när hon skrev sina böcker. Ingen i hennes böcker är helt verklig, utan de är karaktärer med drag från verkligheten. Även karaktärer som är onda kan påpeka och när hon skapade sin egen sektledare blev hon nästan manipulerad av sin huvudperson trots att han inte fanns.
Reglerna för kriminalromaner som Elly Griffiths tog upp under torsdagens Afternoon Tea diskuterades även här då båda författarna har med tvillingar i sina böcker trots att en regel var ”No twins”. Danhaug menar att det nu snarare är en trend att bryta regler och att man försöker komma ifrån tidigare klichéer. Som Lindstein säger skulle en bok som följde alla regler bli fruktansvärd och hon gillar själv att bryta regler för att det ska vara kul att skriva. Sedan är hon inte bara glad och god, utan ser fram emot att hennes böcker nu kommer ut på engelska och kan läsas av sektmedlemmarna.
Vilka härliga människor på scenen. Nu måste jag verkligen läsa något av såväl Damhaug som Lindstein. Det har var verkligen ett av de bästa punkterna på Crimetime!