Det handlar om yta. Att visa upp en lyckad fasad. Kate Brenner är riktigt duktig på det. Hon får sitt liv i London att framstå som fantastiskt i sociala medier, när det egentligen inte alls är vad hon förväntat sig. Verkligen ingenting alls. Jobbet är ganska så tråkigt. Hon får inget ansvar och chefen behandlar henne totalt respektlöst. Hon bor i ett litet och fult rum, har få vänner och ett ganska så innehållslöst liv.
Lite bättre blir det när hon träffar en charmig man på kontoret, men det blir inte mycket med det. Istället får hon sparken och åker hem till sin pappa och hans nya fru för att slicka sina sår. Pappan som är expert på märkliga projekt håller på att utveckla en lyxig tältcamp och Karen gillar faktiskt idén. Hon upprätthåller fasaden om det perfekta londonlivet, men hittar på en tjänstledighet och engagerar sig i det nya familjeprojektet.
När Sophie Kinsella är bra är hon verkligen bra. Underhållande och charmigt, med en hel del förvecklingar, som i senaste boken Mitt (inte så) perfekta liv. Ibland är det precis vad jag behöver. Inget direkt motstånd, utan bara en trevlig bok som roar för stunden. Vissa skulle kanske rynka på näsan åt Kinsella, men jag skulle säga att hon tillhör de bästa i genren och det är en genre som fyller ett behov hos mig, på samma sätt som böcker av nobelpristagare gör det. Mitt (inte så) perfekta liv är välskriven och rolig, men med en allvarlig underton som jag uppskattar. En av de bästa böckerna Kinsella skrivit.
Chic-lit är det bästa att läsa när man inte vill analysera det man läser, utan bara läsa för att bli underhållen! Håller även med dig i att Kinsella är en av de bästa i genren!
tack för tipset. ska kolla upp den