Lisa Jewell är en författare jag följt länge och jag har tyckt om de allra flesta av hennes böcker väldigt mycket. Däremot har jag inte varit övertygad om att den sväng mot spänningslitteratur som hon gjort det senaste varit rätt väg att gå. Senaste boken Jag fann dig är dock en riktigt bra och välskriven historia, som också är spännande. Är det den här sortens spänning Jewell vill skriva så är jag helt med på tåget. Hennes fina personporträtt i kombination med en rad hemligheter är ett vinnande koncept.
Jag fann dig utspelar sig i två tider 1993 och 2013. Den senare handlar om en man som tappat minnet, en ensamstående mamma som förbarmar sig över honom och en nygift kvinna vars man inte kommer hem efter jobbet. Det är den jag tycker mest om att läsa, främst för att Alice, mamman som öppnar sitt hem, är en karaktär som är lätt att ta till sig. Mannen hon hittar kallar hon Frank, men han vet inte alls vem han är och varför han tappat minnet.
Lily heter den unga kvinnan som just flyttat till London tillsammans med sin make sedan tre veckor. Varje dag ringer han när han är på väg från jobbet och berättar hur mycket han älskar och saknar henne. Det gör han även den dag då han efter samtalet försvinner spårlöst. I sin jakt efter Carl, som maken heter, får hon information som hon helst hade velat vara utan.
Tjugo år tidigare befann sig en familj på semester i den lilla byn vid havet där Alice bor. De har hyrt samma stuga i Ridinghouse Bay, East Yorkshire många somrar och barnen som då var små har nu blivit tonåringar. Kirsty är femton och hennes bror Gray är sjutton. Den här sommaren vill de vara på vilken annan plats som helst än den fuktskadade stugan i det lilla tråkiga samhället. När Kirsty träffar en jämngammal kille får de i alla fall lite sällskap.
Att något händer sommaren 2003 som får betydelse även i den nutida berättelsen är självklart, men även om det är ett ganska uttjatat grepp tycker jag att Jewell lyckas att bibehålla spänningen på ett snyggt sätt. Det tar ganska lång tid innan vi får veta exakt hur allt hänger ihop. För mig är det den bästa bok jag läst av Jewell sedan Fågelburen och jag hoppas att hon fortsätter så.