Läsutmaningar. Varje år ger jag mig själv sådana. Färre i år än på länge, men jag har ändå läst mer än de senaste åren. Har det ett samband undrar jag?
Just nu har jag nämligen blivit helt paralyserad av en läsutmaning och det stör mig något vansinnigt. Frågan är då om jag ska strunta i utmaningen, eller låta den finnas kvar utan att jag fokuserar för mycket på den? Tyvärr är jag dålig på att göra saker lite lagom, men just nu tänker jag för mycket på att läsa snabbt och mycket och resultatet har blivit att jag inte läser alls.
Inget ont om utmaningen i sig, då den är briljant. Det är bara det att jag just nu blir mer stressad än inspirerad. Hur ska jag lyckas med att tagga ner och få tillbaka det läsflyt jag faktiskt haft ganska länge?
Och ja, jag skyller allt på jobbet och på hösten som alla tycks älska, men som jag inte gillat alls.
Förstår dilemmat! Utmaningarna är ju oftast roligast i början när man tar sig an dem och sedan kan det ibland bli för mycket, även om det är roliga utmaningar. Om utmaningen bara känns som stress tycker jag att du kan skippa den men om det känns som något som ändå är lite eller mycket roligt så kanske du hittar ett sätt att göra det på som känns bra.
Mitt bästa tips förövrigt mot läskramp, bokligt relaterad stress och andra skavsår i läsningen är att jag slutar läsa den bok jag håller på med, bara smackar ihop den och bestämmer att den boken och jag får ses nån annan gång, sedan tar jag mig till ett bibliotek eller min egen bokhylla och väljer något helt annat, det känns som en nystart och sedan unnar jag mig kanske att läsa lite långsammare (men det är svårt).
Roliga saker kan verkligen också bli kravfyllda saker. Och då är det inte lika roligt längre. Fast det är ju så tråkigt att säga nej till det som är roligt. Eller ”borde” eller brukar vara det. Ständigt detta balanserande med vad ens tid och energi ska räcka till… 🙂
Det är verkligen en tunn linje mellan det som ger energi och det som tar.
Jag sätter upp utmaningar, och så får jag se hur det går med dem. Blir de inte färdiga så finns det alltid fler år, det är mest bara roligt att ha något att kämpa mot.
Det enda målet jag verkligen vill klara av är antalet böcker och eftersom jag har satt målet på 50 och har läst 42 så tycker jag att jag borde hinna, men man vet ju aldrig.