Det är söndag och jag hänger på Flukten fra virkelighetens utmaning och bjuder på en smakebit på søndag.
På fredag ska jag träffa Helena Thorfinn på Kulturkollos live-bokcirkel och därför läser jag just nu hennes bok Den som går på tigerstigar. Det är andra boken om Sofia och hennes familj som återvänder till Dhaka, Bangladesh efter en sommar i Sverige. Sofia fortsätter sitt arbete på ambassaden och Janne blir mer och mer involverad i den internationella skolan.
Jag har valt ett citat som handlar om synen på döttrar. En syn som jag känner igen efter att ha läst De förklädda flickorna i Kabul. Jag har två söner och hade säkert hyllats i Dhaka eller Kabul. Här beklagade många mammor att jag inte fått några döttrar. Så olika det kan vara.
Efteråt tänkte Mina bara på flickans doft och på hur det illröda, lilla ansiktet fått hennes inre att mjukna av ömhet. Du lilla, lilla kryp, jag ska alltid skydda dig, nu är det du och jag. […]
Daien hade berömt henne för den lätta förlossningen, som hon sa, men sedan beklagat sig högljutt till Farida över att det blivit en flicka. Innan hon packade de saris hon fått som betalning, hade hon nickat och sagt tröstande till Mina att hon ännu var ung och kunde få fler barn. Det var inte för sent. Ingen katastrof. Hon kunde fortfarande få en son. […]
Några av grannkvinnorna hade kommit förbi och gett Mina något att dricka, som traditionen bjöd och tittat lite beklagande på flickan och mumlat hur dyrt det skulle bli att mätta henne i alla år. Mina hade sammanbitet ritat en stor svart fläck på flickans panna och målat hennes ögon med kolet som för att visa alla att hennes dotter var välkommen och inga onda ögon skulle komma åt henne. Nu var hon skyddad från de elaka blickarna.
Baba hade inte ens tittat åt flickan. Ännu ett misslyckande. Att det fötts ännu en dotter i familjen lades bara till alla de olyckor som drabbat honom under senare år.
Som tur är tillhör flickans pappa inte de som är besvikna över att just hon blev hans barn. För att återkoppla till De förklädda flickorna i Kabul så var ett tydligt budskap att pappor till döttrar är de viktigaste i kampen för att en förändring ska ske. Att flickor ska uppvärderas. Bra pappor har makten att förändra världen för sina barn.
Jag skulle nog så gärna vilja komma till Bokmässan, men det blir inte så.
Tråkigt. Det hade varit roligt att ses.
Den här verkar intressant.
Den är intressant, men tyvärr lite långsam. Hoppas hinna färdigt innan mässan.
Här är det ju inte så viktigt vilket kön barnen har, det är väl mer så att det är kul att ha en av varje 🙂 Det är oerhört deprimerande smakbitar det där.
Jag har två väldigt olika söner, så det är väl också en av varje på ett sätt. Har nog aldrig förstått det argumentet därför, men tänkte så innan jag fick barn.
Jag har snart tänkt läsa den första boken av Thorfinn, den ska bli riktigt intressant att läsa.
vilket vackert omslag, intressant smakbit!
Tack för smakbiten. Den här boken vill jag läsa eftersom jag gillade hennes förra.
Den här vill jag läsa, tyckte mycket om hennes första.
Tyckte också om hennes förra. Den här är lite svårare att komma in i, men nu börjar den bli bra!
Jag är lite nyfiken på den här författaren, tack för smakbiten!
Den här är visserligen fristående, men jag skulle ändå läsa böckerna i ordning och börja med Innan floden tar oss.
den här boken vill jag läsa. tack för smakebiten!