Tidig morgon innan Bokmässan egentligen öppnat samlades vi till en livebokcirkel i Norstedts monter med Helena Thorfinn. Att hon skrivit böcker som utspelar sig i Bangladesh är ganska naturligt, då hon själv bott och arbetat där. Målet har varit att lyfta röster som inte hörs och när frågan från Kulturkollo läser om rätten att skriva om andra blir hon jätteglad. Det är nämligen första gången hon får frågan, trots att det är en fråga hon själv funderat mycket över. Hon kände ändå att berättelserna hon bar på behövde komma ner på pränt. Mycket har hänt på riktigt, till exempel kom det på riktigt en container med tortyrredskap till Bangladesh. Att det hände och att USA har en roll som inte förvånade.
Från biståndsvärlden har hon fått olika reaktioner. Mest positiva, då hon i Den som går på tigerstigar talar om elefanten i rummet som diskussionen om biståndsprojekts relevans är. Lärarbitarna i boken var de hon kämpade mest med och vi pratar en del om skolan och hur synen på svenska elever är på internationella skolor.
Nästa bok kommer att utspela sig i Myanmar, där Thorfinn bor nu. Det blir en mer personlig berättelse om buddhismen. Sedan kommer Janne och Sofia tillbaka, men hon vill inte fastna i biståndsdebatten utan mer beskriva landet som då blir Myanmar.
Som alltid blir boken bättre efter samtal, speciellt med författare som bjuder på sig själva så mycket som Helena Thorfinn gör.
Kommentarer är stängda.