Självklart hänger hela bokbloggarmaffian på seminariet med Kjell Westö. Många av oss var med i Helsingfors på resan Breakfast Bookclub ordnade med tillhörande förlagsbesök och möte med den store författaren. Sedan dess har jag faktiskt inte läst något mer av Westö, men jag vill verkligen läsa Den svavelgula himlen. Westö berättar att det kan vara den sista gången han skriver om Helsingfors och berättar om flera generationer. Han verkar vilja komma bort från det episka och lovar något helt nytt i nästa bok som utspelar sig i den finska skärgården.
Huvudpersonen i Den svavelgula himlen ligger ganska nära Westö själv på vissa sätt, men inte så nära som han tror. Romanen är skriven i första person, huvudpersonen är historikern som vikarierade som lärare och blir sedan författare. Rent biografiskt är han inte jättelik Westö, men väl känslomässigt. Det är dock en roman och ingen sann historia. Istället är Drakarna över Helsingfors den bok där hans eget liv får mest plats.
Den svavelgula himlen handlar om klass, kön och kärlek. Det närmaste en kärlekshistoria han kommer att komma, säger Westö. Det är också en politisk berättelse, en samhällsskildring. Boken inleds sommaren 1969 då två pojkar från olika samhällsklasser träffas och inleder en vänskap som inte är oproblematisk. Den namnlöse berättaren tillhör den undre medelklassen, medan Alex är född med makt och pengar. De tillsammans med Alexs syster Stella är navet i berättelsen.