En ung irländsk författargeneration

I våras läste jag Rob Doyles bok Here are the young men. En väldigt bra och minst lika obehaglig bok. Sally Rooneys Conversations with friends är en bok jag tänkt läsa inför mässan, men det får bli senare. Den lockar i vilket fall. Sara Baume är däremot ett nytt namn för mig. Hennes senaste bok heter A line made by walking och utifrån det hon läste från den känns den väldigt poetisk och vacker. Ett stort tema är depression, så det kan vara en tung historia, eller en som bara är stillsam. Titeln kommer från ett konstverk av Richard Long och det är bara ett av väldigt många konstverk som finna med i boken. I slutet av boken finns en lista över dem, en lista som är flera sidor lång.

Sally Rooney döpte sin bok till Conversations with friends. Inte så konstnärlig, men hon ville ha en tydlig titel som berättade vad boken handlade om och egentligen ingenting annat. Att vännerna kommunicerar mycket via mobiler, vilket kändes naturligt då det är så kommunikation ofta ser ut nu.

Rob Doyle läser ur den bok han skriver just nu. En memoarroman eller en romanmemoar. Ett avsnitt som handlar om att dricka istället för att äta. Hur märkligt det var att fransmän kan dricka vin och ändå skriva böcker. Huvudpersonen dricker gärna, men just vin förstör vilken skrivdag som helst. Roligt och galet, med en svart underton, precis som Doyle den äldre också är. Det låter lovande. Nu läser jag gärna på engelska, men hade ändå gärna sett hans böcker översatta till svenska. Vad nya boken ska heta? Han har en titel, men en dålig sådan säger han, The sentimentality of mammals, men det kan lika bli något helt annat.

Titeln på Here are the young men, från en sång av Joy division. Han var sjukt nöjd med titeln, men när han sedan googlade det insåg han att en holländsk kvinna valt exakt samma titel till sin bok med porträtt av soldater som krigat i Afghanistan. Boken This is the ritual är en samling noveller. Tyvärr skulle jag säga, då jag heller läst en roman till av honom.

Hur placerar sig dessa tre unga författare i den irländska litteraturen och Doyle erkänner att han började läsa irländsk litteratur ganska sent. Nu kan han sin litteraturhistoria och det gör att det också är enklare att ta till sig samtida irländsk litteratur.

Inte heller Sara Baume läste irländsk litteratur, då hon ville använda litteraturen som flykt och inte läsa om elände i Limerick på 30-talet. Även hon känner sig nu mer som en del av den irländska litteraturen och har också börjat läsa en hel del europeisk litteratur. Baume påpekar dock att inte bara litteratur inspirerar författare idag, utan även tv-serier, film och teater.

Sally Rooney har studerat en hel del litteratur, men hennes master var i amerikansk litteratur, då det kändes coolare och inte lika svart och eländig som irländsk litteratur förväntades vara. Hon har insett att irländsk litteratur är mer än det nu, men faktiskt även i historien, trots att de författarna kanske inte varit de som lyfts fram mest. Den nationella litterära traditioner som sålts in är just det svarta, men det finns en tendens att inte problematisera vissa författare som t.ex. Yeats, en författare som hade fascistiska sympatier, något som Doyle kan se förbi. I övrigt läser de ganska lite poesi, något de mer associerar med skolförhör än nöjesläsning.

Britta Olinder är moderator och ja, hon är kunnig, men tempot är inte direkt högt. Jag föredrar när det blir ett samtal och inte bara en intervju. Det är en skillnad helt klart. Nu blir det mer av ett ganska stelt förhör tyvärr som aldrig riktigt kommer igång. Synd, då de här tre författarna är riktigt intressanta. Det kommer igång lite mer när de börjar tala med varandra. Det är också tydligt att de olika generationerna krockar lite, som t.ex. i diskussionerna kring kön. Att kalla Rooneys bok för typiskt kvinnlig och Doyles för typisk manlig är kanske lite märkligt. Doyle håller visserligen med om att han fokuserat på manliga karaktärer, men hoppas att han inte bara skriver böcker om och för män. I Here are the young men finns några väl tecknade kvinnoporträtt även om hans liv mest bestått av relationer till män.