”Tänk snabbt” kring svart och vitt, black and white, utmanar Carolina på Kulturkollo i veckans utmaning. Själv tänker hon på den klassiska maträtter black and white, med mycket, mycket sås. Gott.
Min första tanke var Ebony and ivory, en av världshistoriens smörigaste låtar med Paul McCartney och Stevie Wonder. Den var ny på den tiden då musikvideos var exklusiva saker som med fördel spelades in på vhs-kassett.
Ebony and ivory live together in perfect harmony
Side by side on my piano keyboard, oh Lord, why don’t we?We all know that people are the same whereever you go
There is good and bad in ev’ryone
We learn to live, when we learn to give
Each other what we need to survive, together alive
På pianot må det svarta och det vita leva i harmoni, men annars?
Vi lever i ett samhälle som verkligen inte kan se förbi hudfärg. Vi kan påstå oss vara hur frisinnade som helst, eller färgblinda som vissa hävdar, men sanningen är att vi ser en persons yttre och sedan bildar oss en uppfattning utifrån det.
Lyssna gärna på låten och fundera över varför det känns som ett så osannolikt scenario att vi faktiskt lever i harmoni. Eller är det bara jag som är galet pessimistisk?
Och så vill jag passa på att tipsa om några böcker som på olika sätt behandlar mötet mellan vita och svarta, mellan de som tar makten och de som förlorar den:
Allt går sönder av Chinua Achebe
Memorys bok av Petina Gappah
Onåd av J. M. Coetzee
The Woman next door av Yewande Omotoso
Vända hem av Yaa Gyasi
jag äger en bok med svarta maträtter från hela världen…
Njae, du är nog inte galet pessimistisk, bara rätt realistisk. Det är en bra låt (fortfarande) men lite nalle puh-ig? Kan nog kompenseras genom att läsa något av dina boktips för vidare funderingar. Vända hem har jag tänkt läsa ett tag, den står här på mitt bibliotek med sin färgglada framsida och ropar på mig 🙂