Idag blir det en utmaning som går att koppla till något kulturellt pris, som Nobelpriset, eller till något helt annat. Uppgiften är att presentera verk som ni tycker är kanon och sådant ni skulle benämna kalkon.
Jag blir ofta besviken när nobelpristagare avslöjas, men av de pristagare jag läst finns faktiskt väldigt många som är kanon. Selma Lagerlöf är en sådan. Den första kvinnan som fick priset och en av våra absolut största författare. En annan favorit är Tomas Tranströmer. När det avslöjades att Nobelpriset i litteratur 2011 gick till honom grät jag faktiskt en skvätt.
Bland kalkonerna finns Günther Grass, som jag aldrig kommer att läsa något av igen efter den helt fruktansvärda Blecktrumman. Faktiskt gjorde denna traumatiska läsning att jag länge undvek all tysk litteratur. Den och Brechts Mor Courage och hennes barn. Brecht fick dock en ny chans och jag tycker mycket om hans Den kaukasiska kritcirkeln, mycket tack vare en fantastisk uppsättning av pjäsen på Göteborgs stadsteater 1999, där pjäsen fick titeln Den europeiska kritcirkeln.
När det gäller filmer fanns det en tid då Göteborgsposten redovisade betyg från en lång rad filmrecensenter från olika tidningar. Då följde jag slaviskt tipsen från en recensent på Hufvudstadsbladet, som jag nu inte minns namnet på. Annars är ett högt betyg inte nödvändigtvis en garanti för en bra film. Som Lone star från 1996, hyllad av alla och en film som både jag och maken tyckte var riktigt, riktigt tråkig och dålig. Någonting måste vi helt klart ha missat. Titanic, som belönades med 11 Oscars, har jag faktiskt inte sett och har ingen längtan efter att göra det heller. Däremot älskade jag Slumdog Millionaire som belönades med hela 8 Oscars 2008.
Idag får vi veta om författaren som tilldelas årets Nobelpris i litteratur är kanon eller kalkon. Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från förra årets chock och hoppas att Svenska Akademien inte driver det vidgade textbegreppet till sin spets och ger priset till George Lucas eller någon annan manusförfattare.
Man vet inte, kanske Tom Petty postumt? Skojar bara!
Hoppas på en berättare från Asien eller Afrika, kvinna förstås.
Det blev typ Asien, men med en väldigt brittisk touch. Gillar Ishiguro, men det känns inte som ett särskilt spännande val. Förra året var det å andra sodan väl spännande.
håller fullständigt med om Günther Grass! har inte heller sett Titanic, ska fundera vidare på kanoner och kalkoner
Efter så här många år har det nästan blivit en grej att inte ha sett Titanic …
Det är roligare att prata om kanoner än kalkoner, men bra ämne. Jag hoppas också att det blir en författare i år istället för musiker och Afrika är alltid bra. Helst en kvinna …
https://tummadesidor.blogspot.se/2017/10/olikhetsutmaningen-kanon-eller-kalkon.html
Det blev verkligen en skicklig författare, men hade hellre sett ett lite mer vågat pris. Visst är han född i Japan, men det är ett väldigt västerländskt val.
Jag har valt två verk av två olika nobelpristagare, även om jag känner att det är förmätet av mig att säga att en nobelpristagares roman är en kalkon.
Det är det verkligen! Allt handlar å andra sidan om tycke och smak, eller förlåt snille och smak.
här kommer mitt framvärkta svar: http://mrscalloway.blogspot.co.uk/2017/10/ojamlikhetsutmaningen-kalkon-eller-kanon.html
Mitt svar: https://hannelesbibliotek.blogspot.se/2017/10/kanon-eller-kalkon-olikhet.html
(såg Mor Courage och hennes barn på Göteborgs Stadsteater, starkt, gjorde intryck)
Så, svaret kom sent omsider.
http://frokenchristina.blogspot.se/2017/10/olikhetsutmaningen-kanon-eller-kalkon.html
Jag valde två pristagare och hur jag kände när de presenterades. Jag hade hoppats på en kvinnlig pristagare i år, men fick nöja mig med en som redan hade läst (det är andra gången det händer)
http://dengladaforsokskaninen.blogspot.se/2017/10/olikhetsutmaningen-kanon-eller-kalkon.html
Det händer inte jätteofta, jag hade läst Coetzee, Lessing, Tranströmer, Munro och nu Ishiguro och Dylan om man nu kan räkna det …
Kanon: Wislawa Szymborska.
Kalkon: Dario Fo.
Szymborska är verkligen en av mina absoluta favoritvinnare. Dario Fo har jag inte läst något av, bara sett pjäser och de är rätt roliga ändå.