Kvinnan i svart

Kvinnan i svart av Susan Hill är en modern skräckklassiker och en bok jag tänkt läsa länge. Faktiskt har jag också påbörjat den några gånger och när den blev vald till bokklubbsbok i Bokbubblarna läste jag så äntligen ut den. Check på det, men inte så mycket mer. Ingen av oss var speciellt imponerad.

Den unga juristen Arthur Kipps som mist sin fru och barn får en sista chans att visa sin arbetsgivare vad han går för. Han skickas till det lilla samhället Cryphin Gifford för att reda ut testamentet för den avlidna mrs Drablow, ägare till huset Eel Marsh House, som bara går att ta sig till vid lågvatten. Hans kontakt på plats, Mr Jerome, verkar väldigt rädd för att besöka huset och den rädslan delar han med många andra.

Historien om Arthur Kipps resa till Eel Marsh House där en kvinna i svart satt skräck i omgivningarna är välskriven och snygg, men jag blir inte ett dugg berörd eller skrämd för den delen. Jag gillar den klassiska spökhistorien och hur hela boken egentligen är en berättelse av en mycket äldre Kipps. Det skapar onekligen en viss stämning, men det är en för kort berättelse för att den ska hinna gripa tag. Däremot är jag nyfiken på filmen och det är därför den här texten har dröjt. Tanken var att se filmen och jämföra, men det har liksom inte blivit av.

Som bok är Kvinnan i svart en klassisk spökhistoria som inte väcker några större känslor. Jag är glad att jag läst den, men det är ingen författare jag kommer prioritera vidare läsning av. Kanske har jag missat något stort, men med flera bokbubblarna att luta mig mot känns det som att jag definitivt inte är ensam om det.