Milk and honey

Är Rupi Kaur en fantastisk poet eller en banal skribent? Är hon en stjärna eller ett skämt? Efter att ha läst Milk and honey skulle jag säga att hon är en poet med ett viktigt budskap och ett skenbart enkelt språk. Det enkla skulle kunna vara banalt, men det är för enkelt att avfärda Kaur som en skribent som inte vet vad hon gör. Jag skulle säga att hon vet exakt vad hon gör och det budskap hon förmedlar om normaliseringen av förtryck och våld i kärlekens namn är något vi alla borde lyssna till. Kritikerna säger att Kaur är en cynisk marknadsförare av sitt punjabiska arv, men att hon egentligen inte är asiatisk nog. Damn if you do and damn if you don’t. Att ha mage att skriva om den asiatiska kvinnans situation, att utnyttja sitt eget utanförskap och ändå vara allt för västerländsk för att räknas. Kritiken mot Kaur sammanfattar allt det negativa med identitetspolitik som stör mig något vansinnigt. Kaur är en produkt av dagens medielandskap, med ett stort antal följare på Instagram, Twitter och Facebook och en poesi som talar till de som ännu inte är vana lyrikkonsumenter. Hon må vara mer av en popstjärna än en poet, som kritikerna säger, men sådana kan nuförtiden få Nobelpriset.

Milk and honey är fåordiga och enkla dikter som inte bara förmedlar känslor, utan också exakthet. Vi får följa en kvinna genom ett förhållande som börjar lyckligt och sedan blir mer och mer destruktivt. Boken är indelad i fyra delar: The Hurting, The Loving, The Breaking och The Healing. Idel gemener och en sparsmakad interpunktion, precis som det ska vara idag när shift är en komplicerad del av tangentbordet. Dikterna beskriver kärleken, de stora känslorna, som även innefattar sorg och rädsla. Orden ackompanjeras av enkla illustrationer, som bidrar till känslan av enkelhet och originalitet. Bitterheten är ständigt närvarande. Bitterheten över att många gånger vara ett offer och inte kunna göra något åt det.

you
have been
taught your legs
are a pit stop for men
that need a place to rest
a vacant body empty enough
for guests but no one
ever comes and is
willing to
stay

Snart går det att läsa Rupi Kaurs dikter på svenska, med titeln Mjölk och honung i översättning av Sandra Beijer, utgiven av Mima förlag. Jag har sett flera av mina elever läsa Kaur dikter på originalspråk och nu skulle jag gärna vilja använda dem i min svenskundervisning i översättning. För mig är nämlige Rupi Kaur allt annat än banal och naiv. Istället beskriver hon en verklighet som fler borde ta del av.