Engelska språket har två ord för ensam, alone och lonely. Jag tycker om att det finns en skillnad på en självvald ensamhet och en som mer handlar om att vara övergiven. Att vara ensam kan vara rofyllt och fantastiskt, men också hemskt. Gemenskap är något att eftersträva, men å andra sidan kan även den vara påtvingad. Ännu ett ordpar som inte är klockrena motsatser alltså, men som kan vara intressanta att reflektera kring.
Dagens ord är ensamhet och gemenskap.
Just nu tittar jag på serien Thirteen reasons why på Netflix, som är baserad på boken med samma namn av Jay Asher. Filmen är i princip aldrig bättre än boken, men jag tycker faktiskt att tv-serien ger andra perspektiv än boken. Vissa roller blir större, som Hannahs föräldrars och det gör att berättelsen blir ännu starkare för mig som vuxen.
Hannah har tagit livet av sig och lämnat 7 kassettband där hon ger tretton skäl till varför hon inte såg något annat alternativ. Ensamhet är definitivt ett. Läs mitt inlägg om boken här.
En som också är riktigt ensam är Annie Ek i Tjockdrottningen av Moa Herngren. När hon äntligen tror sig ha fått en vän handlar det egentligen om att personen i fråga vill ha med henne i tv-programmet ”Du är vad du väger”. Boken dryper verkligen om cynism.
Någon som faktiskt verkar njuta av ensamheten är Jacques i Det stora blå. Han känner sig visserligen inte ensam när han befinner sig under havsytan, utan föredrar det framför att leva i den ”riktiga” världen.
Att vara en del av en gemenskap är viktigt och varje år hittar flera elever en tillhörighet på estetiska programmet. En av de saker jag tycker mest om med mitt jobb och det program jag arbetar på är att det finns en plats för alla. På samma sätt verkar det vara på det estetiska program Anna Ahlund skriver om i Saker ingen ser. Allt är inte guld och gröna skogar, men det finns en speciell vänskap mellan de elever vi lär känna. En av de som varit extra ensam tidigare är Yodit och kanske är det därför den gemenskap hon nu bjuds in i känns så speciell.
Jag tycker inte riktigt att tv-serien Vänner håller helt längre, men något som jag fortfarande tycker om med den är den gemenskap vännerna har. Själv hade jag egentligen inte klarat av att dela lägenhet med vänner eller ens ha vänner som hänger hos mig varje dag, det är jag för asocial för, men i teorin verkar det så himla mysigt.
Vilka kulturella verk kopplar du till ensamhet och gemenskap?
intressant ämne, finns massor med litteratur, kanske mest om ensamhet, utanförskap, inte sett Vänner eller läst dina böcker, min olikhet här:
http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2017/11/ensamhet-och-gemenskap-olikhet.html
Här kommer mitt motsatspar:
https://ugglanoboken.blogspot.se/2017/11/olikhetsutmaningen-ensamhet-och.html
Tyskan skiljer också mellan einsam och allein. Vi hade den skillnaden i vårt språk också, nämligen ensam och allena. Den gamla psalmen ”Allena Gud i Himmelrik” handlade inte om att Gud satt och kände sig ensam och övergiven, utan att det var han allena. När allena i den närmaste har försvunnit i vårt språk har det tyvärr ersatts av ”själv”, men det blir ju så tokigt. Om någon frågar mig: ”Sitter du själv?” så blir mitt självklara svar: ”Ja, sedan jag var ett drygt halvår gammal!”
Men här är mitt bidrag till dagens utmaning:
https://skrivrobert.blogspot.se/2017/11/olikhetsutmaningen-ensamhet-och.html
(intressant, jag tänker allena betyder endast…)
Ja, så är det. Allena Gud i Himmelrik må lov och pris tillhöra. Det har inte med ensamhet att göra. Sitter jag här allena, så är det endast jag som sitter här.
Ensam ja, verkar som själv har blivit vanligare. I alla fall i den delen av Sverige som jag bor. Lite dialektalt också som dominerar användandet av själv.
http://frokenchristina.blogspot.se/2017/11/olikhetsutmaningen-ensamhet-och.html
bättre för sent än aldrig. här kommer äntligen mitt bidrag: http://mrscalloway.blogspot.se/2017/11/olikhetsutmaningen-ensamhet-och.html