Kanonkalendern 2.0 del 4

Lyrik är viktigt för mig personligen, men jag tycker också att det är viktigt att den sprids mer än den gör nu. Att jag väljer att ha med Inger Christensen i min kanonkalender är ingen skräll för den som följer min blogg. Christensen var en dansk poet som föddes i Vejle 1935 och dog 2009. En av många författare som ofta nämndes i samband med spekulationerna inför Nobelpriset, men som aldrig fick det. Egentligen är det inte riktigt korrekt att kalla henne poet, då hon också skrev prosa, essäer och dramatik, men trots att jag också läst annat av henne är hon för mig poet i första hand. Flera av hennes diktsamlingar har verkligen berört mig på djupet. Den jag tycker mest om av de jag läst är Alfabet och den får därför vara med i min kanon. Det är hennes kanske mest kända bok och den är också bra, men betydligt mer svårtillgänglig.

Alfabet utkom 1981 och innehåller dikter fulla av alliterationer och semikolon. I ett rasande tempo, hackigt och korthugget följer vi dikternas färd fram och åter genom alfabetet. Aprikosträden, bräkenväxterna, cikadorna, duvorna, eftertanken, fiskhägern ända till nätterna. Alla sammanbinds de av det ständigt upprepade ordet finns. Översättaren Sven Christer Svan påpekar att alliterationerna ibland blir felaktiga i översättning, men har ändå gjort ett bra jobb. Många gånger har jag tänkt att jag ska ge mig på Christensen på originalspråk, men jag har aldrig fått tummen ur.