Kanonkalendern 2.0 del 18

Något som är viktigt om man ska sätta ihop en kanon är att olika röster får höras. Det är därför jag har valt att ta med dagens två böcker i Kanonkalendern 2.0. De berättar nämligen om kvinnorna som stannade i hemmet och som därför ofta glöms bort.

Först ut är Att föda ett barn, första delen av Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj. En berättelse som tar sin början i slutet av 30-talet i Örnsköldsvik. Maj är en ung flicka, som väldigt snabbt blir kvinna. Hon är förälskad i Erik, men han vill inte riktigt binda sig. Eller så är det bara Maj han inte vill ha. Hur som helst så lämnar hon honom, eller är det kanske han som lämnar henne, eller lämnar de helt enkelt varandra? De är båda unga och har hela livet framför sig. Maj klarar sig utan Erik.

Istället träffar hon den mycket äldre Tomas och hamnar i säng med honom. Det är inte första gången för Maj och hon vet vad hon gör. Vad hon inte vet då är att denna enda natt ska förändra hennes liv totalt. Maj blir nämligen gravid och några månader senare gifter hon sig med Tomas, en man som hon inte älskar. Han är äldre, förmögen och har varit gift förut. Han är dessutom mammas lilla gullgosse och bor i samma hus som henne om än i en annan lägenhet. Mamman visar med all önskvärd tydlighet att hon tycker sig ha rätt till sin sons tid och att hon inte alls är nöjd med sin nya svärdotter. Hon gör helt klart livet surt för Maj.

Det går att dra paralleller mellan Maj och Rya-Rya i Ivar Lo-Johanssons Bara en mor från 1939. Även Rya-Rya är ung och levnadsglad då berättelsen börjar, men som statarhustru slits hon ut allt för tidigt. Egentligen borde Maj vara tacksam för sitt liv som på många sätt är så mycket bättre än Rya-Ryas, men de delar båda en längtan att få vara mer än bara en fru och en mor.

Det var länge sedan jag läste något av Ivar Lo-Johansson, men när jag var yngre läste jag min gammelmorfars exemplar av Bara en mor ett flertal gånger. Arbetarförfattarna har verkligen påverkat mitt liv och min syn på klass, makt och rättigheter. Teman som är tyvärr är alldeles för aktuella än idag.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen