Idag är det min tur att presentera en bra bok i årets Julkalenderbloggstafett som, likt tidigare år, arrangeras av Sofies bokblogg. Igår skrev My loved books om Ciderhusreglerna av John Irving och imorgon är det dags att kika in hos Nellons bokblogg. Hela deltagarlistan hittar du här.
Du måtte vara stark
händer det
att mänskor säger
till mej
Och jag tänker
på allt som har hänt
— kanske
jag är stark
Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag
Starka mänskor böjs inte
De bryts
och brister
Århundradets kärlekssaga är Märta Tikkanens diktroman om äktenskapet med Henrik Tikkanen. En kärlek som var stark, men som också präglades av dubbla känslor. Alkoholen gjorde honom svår att vara gift med och det blir tydligt i vissa dikter att hans kärlek kunde övergå i besatthet. Deras kärlek var århundradets kärlekssaga, men en saga utan lyckligtslut. Boken kom ut 1978, för snart fyrtio år sedan, men på många sätt är den tyvärr tidlös. Ibland liknar kärleken mest ett maktspel och även om man kan sakna den när den tar slut, mår man troligen bättre utan den. 2015, samma år som Märta Tikkanen fyllde 80 år, gav Bokförlaget Forum ut en nyutgåva med förord av Liv Strömquist.
Både Märta och maken Henrik var författare. Henrik även illustratör. Att det var hans konst som var viktigast märks tydligt i berättelsen om deras äktenskap. Hennes uppgift var i första hand att ta hand om barnen och hemmet. Inte konstigt då att längtan bort blev stor. I en intervju från i höstas säger Märta Tikkanen att hon inte skrev Århundradets kärlekssaga i första hand för att det skulle bli en bok, utan för att överleva. Hon behövde skriva för att förstå sitt liv, den hon var och den hon ville vara. Många har känt igen sig i det hon skriver och boken har översatts till 20 språk. Den blev Märta Tikkanens stor genombrott och 1979 tilldelades hon Nordiska kvinnors litteraturpris.
Instämmer. Det är en på flera sätt fantastisk bok!
Märta Tikkanen är bra, hon var före sin tid, och blev uppmuntrad av maken..
Jag har inte läst många diktsamlingar (eller diktromaner), men den här läste jag tidigare i år och gillade. Det är något speciellt med att den är tidlös, det ger tröst på något sätt.