Jag tyckte verkligen om Martina Haags förra bok Det är något som inte stämmer. En stark och brutalt ärlig bok, fint inläst av författaren själv. Ganska naturligt därför att jag lyssnade på nya boken Livet går så fort. Och så långsamt. när den kom ut. Tyvärr var det en helt annan upplevelse.
Haag skildrar en smärtsam tonårstid, där huvudpersonen Sonja kämpar för att höra till, men misslyckas med i princip allt. Hemma är det kaos, skolan går kasst och hon lyckas aldrig bli speciellt populär eller älskad. Hon skolkar, snattar, dricker för mycket och testar droger med rätt dåligt resultat. Visst är det ärligt och visst är det brutalt även den här gången och visst är det så att jag känner för Sonja. Det är bara det att det blir för mycket ”gammal försöker vara coolt ungdomlig” och författarinläsningen av boken är hemsk. Haag läser definitivt med inlevelse, det ska jag inte ta ifrån henne, men det blir teatraliskt och pinsamt. Speciellt när hon låter de coola tjejerna prata bebisspråk. Det är mycket möjligt att de gjorde det, men det blir inte roligt eller fyndigt, utan bara löjligt.
Livet går så fort. Och så långsamt. var en besvikelse. Möjligen funkar den lite bättre som pappersbok, men som ljudbok var den verkligen ingen hit och jag fick tvinga mig att lyssna klart. Vissa saker är bra, som skildringen av det hemska och så vanliga hierarkiska systemet som råder i en klass och på en skola, men andra har skildrat det bättre. Det här var definitivt ingen bok för mig.