Laurie Frankels bok Saker som vi döljer handlar om Rosie och Penn, lyckligt gifta föräldrar till fem pojkar. Fem pojkar måste betyda en besvikelse tycker vissa, för visst vill alla mammor ha minst en dotter?! En son är självklart alltid fint, men en dotter är något speciellt. Och jo, eftersom Rosie saknar sin syster Poppy, som dog allt för tidigt, och har drömt om att få döp en dotter efter henne, finns kanske någon form av saknad, men stor är den definitivt inte.
Nu blir det ändå så att Rosie får en dotter som heter Poppy. Yngste sonen Claude är nämligen helt på det klara med att han fått fel kropp och att hans riktiga jag är att vara flicka. Föräldrarna stöttar honom självklart och låter sin femåriga son få vara precis den hon är. Drömmen är att Poppys liv ska bli så okomplicerat som det bara går och för att ingen ska minnas Claude bestämmer sig familjen för att flytta till Seattle. Rosie får utan problem ett nytt läkarjobb på en mindre mottagning och Penn kan skriva på sin bok var som helst. Alla barn utom ett tycker att flytten är fantastisk och de gör den för Poppy. Nu blir hon inte längre en pojke som älskar att vara prinsessa, utan hon blir en flicka som är prinsessa på riktigt.
Saker som vi döljer handlar om att göra allt för sina barn, men också om att i ivern att skydda sina barn faktiskt komplicera livet onödigt mycket. Från att ha varit en familj med en son som blivit en dotter är de nu en familj med en hemlighet. En familj som skyddar den de älskar, men som också gör sitt liv onödigt komplicerat. Mest av allt är ändå Saker som vi döljer en bok om kärlek.
Laurie Frankel har själv ett barn som liksom Poppy fötts i fel kropp. Det betyder inte att Saker som vi döljer är helt självbiografisk, vilket hon påpekar i efterordet till boken, men att hon vet vad hon talar om. Det är en ärlig bok som på ett rättfram sätt beskriver det enkla och det svåra med att vilja skapa ett så bra liv som möjligt för ett barn som andra kanske har svårt att acceptera. Samtidigt handlar det också om att inte våga lita på omgivningen, utan istället vilja dölja det som kanske egentligen inte är så svårt att tala om som det verkar vara. Eller så är det precis så svårt som det blir för Rosie och Penn. Jag inser att jag är naiv och vill tro att alla kan accepteras precis som de är, men jag förstår också att så inte är fallet.
Saker som vi döljer är en välskriven och relevant bok, som ibland balanserar på gränsen för att bli för smörig, men som alltid håller sig på rätt sida för att istället förbli ärlig och fylld av kärlek och värme.