Sista deltävlingen i Örnsköldsvik

Helt ärligt är jag rätt trött på årets upplaga av Melodifestivalen (dåliga låtar, alldeles för mycket fjantiga bidrag, tråkig programledare är några av anledningarna) och är därför ganska otaggad inför dagens deltävling. Men, har jag skrivit om de tre tidigare deltävlingarna får jag väl försöka uppbåda lite intresse idag också.

Först ut är Emmi Christensson med låten Icarus, en megaballad av en sångerska som definitivt kan sjunga. Det känns som en typiskt pampig Eurovisionballad, som andra länder brukar skicka. Inte min grej, men det kanske kan funka. Det är hur som helst hög klass på framträdandet rent musikaliskt. Det finns en publik för den här typen av låtar och de är inte samma personer som skulle rösta på veckans dagispop eller heller veckans buskis.

Sedan blir det veckan ”hej hallå häng med” i form av Elias Abbas och låten Mitt paradis. Jag bir en aning trött på den här typen av låtar, men så är jag inte målgruppen heller. Den yngre publiken kan säkert gilla. Det skulle lika gärna kunna vara Samir & Viktor och vi har hört den tusen gånger förr, men jag tror att den kan gå riktigt bra.

Felicia Olssons Break that chain är rätt snygg, men också ganska tråkig. Med en snygg scenshow kan det funka, men hon är okänd och det ska mycket till att vinna publiken då.

Och så Rolandz med Fuldans. Den gör mig inte bara trött utan faktiskt lite förbannad. Måste det alltid vara med en massa löjliga skämtlåtar? Det är sådana som gör Melodifestivalen till mindre musiktävling och mer spektakel. Kul kanske somliga tycker, men jag orkar inte riktigt med det. Att jag har ruskigt svårt för Robert Gustavsson spelar säkert in.

Veckans tredje ganska okända sångerska är Olivia Eliasson med låten Never learn. Nu har jag bara hört en liten del av låten, men jag tror att det blir svårt att undvika en bottenplacering. Musiken kommer aldrig igång och jag tycker inte att Eliassons röst håller. Det finns bättre sångerskor i veckans deltävlingar som dessutom har bättre låtar. Nu brukar inte det spela någon större roll för resultatet, men ändå …

Felix Sandman med Every single day är näst sist ut i årets tävling. Han påminner mig om Frans, som överraskande vann 2016. Att Felix tidigare varit med i FO&O talar för honom och kanske kan han skrälla. Inte veckans bästa ballad, men den jag tror får flest röster. Tyvärr lite väl likt Salvador Sobral och sådana kopior lär det finnas många av i årets Eurovision.

Och så årets sista låt, vilket betyder att vi hört årets vinnare. Jag är dock benägen att hålla med Markus Larsson om att det inte finns någon klockren vinnare i år och mängden svaga bidrag är för många för att motivera fyra deltävlingar. Nu gillar jag verkligen Mariette och hade gärna sett henne som vinnare. Låten For you är helt okej, men den är inte omedelbar. Tror ändå att hon tar sig till final. Eller hoppas i alla fall.

Så hur går det? Mariette och Elias Abbas tar sig till final medan Emmi Christensson och Felix Sandman tar sig till Andra Chansen, men jag är tyvärr rädd för att Rolandz tar en av platserna till Andra Chansen eller (hemska tanke) en finalplats, då Abbas och Sandman troligen tävlar om samma röster.

Så har skriver Hanna Fahl och jag reagerade lite likadant när jag hörde Rolandz låt. Det är verkligen fruktansvärt:

Jag hatar det här, det gör jag. Det är fruktansvärt. Jag vill krypa ner i ett mörkt hål och sova till våren när jag tänker på att Robert Gustafsson går omkring och är in character som Roland hela dagarna, det kryper i mig. Men… det är ruskigt effektivt. Det är levande på scenen. Robert Gustafsson är inte Edward Blom – han kan sjunga, han kan stå framför en kamera, han är omåttligt folkkär och omåttligt känd. Jag tror att det här går direkt till final.

 

Jag har lite högre tankar om svenska folket, men skulle inte bli förvånad om Fahl har rätt. Usch, usch, usch.

Uppdatering: Efter att ha hört Elias Abbas falsksång är jag mer tveksam till att han tar sig vidare. Ny tippning blir därför Mariette och Felix Sandman till final. kanske behöver uppdatera mer om fler sjunger så här surt.

6 reaktioner på ”Sista deltävlingen i Örnsköldsvik”

  1. Jag tror att det stora problemet är alla dessa deltävlingar. I många, många år var det endast EN tävling. Det var kanske tio bidrag, varav högst hälften var något att ha. Fem låtar som mest alltså.

    Nu ska det vara fyra deltävlingar med sju låtar i varje. 28 bidrag alltså. Men fortfarande är det som mest fem låtar som det är något med. Minst 23 kalkoner alltså.

    De många deltävlingarna gör att det blir svårt för tittarna att ta detta på något som helst allvar. I deltävlingen kan man ju rösta fram något mindre seriöst bidrag.

    Dessutom har det blivit alltmer så att artisterna tävlar mot varandra. Från början var det en melodifestival, inte en artistfestival. Det fanns till och med en tid när alla bidrag kunde sjungas av samma artist och något år för väldigt längesen var det en artist som kunde vinna den svenska uttagningen med en låt, men en annan artist som fick representera Sverige i Eurovisionsschlagerfestivalen som det hette då.

    Nu känner jag att jag låter förfärligt reaktionär, men jag menar inte att allt var bättre förr. Det är synd dock att det handlar mer om personer och jippon än om låtarna.

    Dessutom är det ju så förfärligt viktigt för Christer Björkman att det går bra för Sverige i tävlingen. Därför har man en internationell jury. Det skulle kunna vara helt möjligt att ha en italiensk sångare, som sjunger en låt på engelska, skriven av tyskar och framröstad av den internationella juryn. På vilket sätt representerar i så fall låten och artisten Sverige? Förra året var det inte folkets favorit, Nano, som fick representera Sverige, eftersom den internationella juryn tyckte annorlunda.

    För övrigt är jag övertygad om att Robert Gustafsson går direkt till final.

    1. Jag gillar nog ändå deltävlingarna, men i år tycker jag att det är galet många dåliga bidrag. Samtidigt har fler okända fått chansen, men som du säger spelar det ingen större roll då det är de kända namnen som går vidare i nio fall av tio. Håller också med om att den internationella juryn är ett skämt. För övrigt avskyr jag Rolandz bidrag passionerat, så visst väcker tävlingen känslor. 🙂

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen