Gänget är Katarina Wennstams senaste bok om Shirin Sundin, som efter sin skilsmässa nu heter Shirin Nouri. Som vanligt när det gäller Wennstams deckare är ämnet relevant och aktuellt med fokus på kvinnors utsatthet. En ung flicka dricker väldigt för mycket under en utomhusfest och några tonårskillar turas om att våldta henne. Många år senare träffar vi dem igen. Gänget består numera av en grupp män som träffas ibland för att spela innebandy. De är välanpassade, vanliga män, vad det nu är, men de är färre än de var från början. En av dem har begått självmord och när en av de andra i gänget mördas blir de andra minst sagt skraja. Shirin dras in i fallet rent personligt, då den mördade mannens fru är hennes barndomsvän. Även Charlotta Lugn får vara med på ett hörn igen efter sin sjukskrivning och jag hoppas att hon snart kommer på fötter igen.
Gänget är kanske inte Wennstams bästa bok, men hennes lägsta nivå är så hög att den ändå är väldigt läsvärd. Trots att historien till viss del känns igen lyckas hon undvika de vanligaste fällorna och faktiskt överraska mig. Att bära på hemligheter kan tära på en människa och flera i gänget påverkas väldigt av händelsen i tonåren, men jag kommer inte riktigt så nära dem som jag brukar göra i Wennstams böcker. Å andra sidan är det kanske höga krav att alla karaktärer i en deckare ska fastna i en och flera av dem gör det faktiskt.
Det bästa med välskrivna deckarserier är dock att få återse huvudpersonerna och även om privatlivet inte står i fokus så mycket denna gång är det som alltid roligt att återse Shirin och Charlotta. Jag hoppas på en ny bok om dem riktigt snart.