Mellolåtar då och nu

Det tog en extra timme att åka hem från min mormor och morfar i dag på grund av en olycka och under tiden jag väntade på att få komma hem lyssnade jag på Mix Megapol, som den här helgen ägnar mycket tid åt en topplista bestående av de 100 bästa Mellolåtarna, i alla fall enligt de som röstat.

På listan fanns låtar som representerar olika tider i mitt liv, men också olika förhållanden jag haft till Melodifestivalen. De gamla klassikerna som Satellit med Ted Gärdestad och Waterloo med Abba håller ännu, men de var före min tid som mellofan. Visserligen låg jag i magen när Abba vann.

Första gången jag fick se tävlingen var 1982 då jag var åtta år och Chips vann tävlingen. Carola vann året därpå och hennes första LP var en av de första jag köpte. 1984 vann mina första och kanske största melloidoler Herrey’s och jag spelade sönder deras LP. Jag blir fortfarande nostalgisk när jag hör Digiloo Diggiley, men efter att ha följt Richard Herrey på Twitter har jag lite svårare att helhjärtat stötta dem.

Andra favoritlåtar under 80-talet var Pernilla Wahlgren med Picadilly Cirkus (1985)Style med Dover-Calais (1986), Lena Philipsson med Kärleken är evig (1986) och Om igen (1988), En dag med Tommy Nilsson (1989) och Upp över mina öron (1989) med Orup och Glenmark. Vissa av dem har åldrats med mer värdighet än andra.

På 90-talet var Melodifestivalen ingenting jag följde, men några favoriter finns. Jag tyckte faktiskt om Christer Björkmans Imorgon är en annan dag och kan fortfarande tycka att den är rätt fin. Detsamma gäller Kärleken är med Jill Johnson, som vann 1998 och Driver dagg faller regn, med Andreas Lundstedt som kom tvåa 1996. Pampighet och finstämdhet är något som många av vinnarna på 90-talet har gemensamt. En låt som är poppigare än de andra är Arvingarna med Eloise, som var en av låtarna som spelades när jag satt i bilkön idag. Den funkar även om det absolut inte är min sorts musik egentligen. Annars är Magnus Carlsson den dansbandssångare jag är mest svag för. Se mig med Barbados från 2000, liksom Allt som jag ser från 2001 är kanske väl smöriga, men jag kan ändå bli härligt nostalgisk när jag hör dem. Världen utanför från 2002 är nästan bra på riktigt även om bryggan till refrängen är väl lik Lena Philipssons Dansa i neon. Sedan blev det mer disco med Alcazar och Not a sinner nor a saint från 2003 tillhörde också dagens billåtar. Den väcker dessutom extra nostalgi då vi sjöng den med svensk text för eleverna en skolavslutning. Vi framträdde även året innan med Afrodites vinnarlåt och året efter med Lena Philipssons Det gör ont. För att riktigt komma ut som Magnus Carlsson-älskare kan jag berätta att hans Live forever är en av mina bästa pepplåtar. Den gick dock inte ens vidare från deltävlingen 2007. Istället var det en ny förmåga som tog finalplatsen, nämligen Måns Zelmerlöw med Cara Mia.

Sedan kom barnen och med dem ett ännu större fokus på Melodifestivalen. Nu är det nog sista året de är intresserade och redan är det mer kul med de knäppa låtarna än något annat. Det är inte som när Melodifestivallåtarna snurrade ständigt och det räckte med det inledande pipet för att de skulle känna igen Manboy med Eric Saade (2010). Jag tror att 2009 var första året de tittade i alla fall en stund och sedan fick CD:n. De älskade Baby goodbye med E.M.D. 2011 var annars favoritåret med såväl Erik Saade som Danny i topp. Min favorit det året var Oh my god med The Moniker.

Euphoria med Loreen toppar Mellolistan på Mix Megapol och den håller verkligen fortfarande. Jag tycker också fortfarande om My heart is refusing me, som hon tävlade med 2011. Andra favoriter från 10-talet är Keep on walking med Salem Al Fakir och We can work it out med Andreas Johnson från samma år.

Vill du själv lyssna på lite gamla låtar? Nostalgilistan har sammanställningar av Melodifestivalen här.

Hur går det idag då?

Storebror O älskar Fuldans, men tror att den internationella juryn dissar Rolandz. Jag hoppas att han har rätt. Sönerna och den gästande kusinen tror istället att Samir & Victor, Liamoo eller Benjamin Ingrosso vinner.

Själv gillar jag Felix Sandman och Mariette (även om hennes låt från förra året är mycket bättre), men skulle också bli glad om Martin Almgren eller John Lundvik vann. Sedan är jag lite svag för Liamoo, han väcker lärarhjärtat. Låten är dock sådär.